Alopecia areata är en autoimmun sjukdom som orsakar håravfall och som enligt American Osteopathic College of Dermatology drabbar cirka 1 procent av befolkningen i USA. Sjukdomen är vanligast hos barn och kan uppstå i alla åldrar. Idag finns ingen botande behandling, men det finns flera alternativ som kan bromsa håravfallet och i vissa fall stimulera återväxt. För bästa möjliga resultat är det viktigt att veta vilken form av alopecia areata du har.
Alopecia areata anses vara en autoimmun sjukdom där de vita blodkropparna felaktigt angriper hårsäckarna. Detta beror på att immunsystemet registrerar hårsäckarna som främmande objekt. Resultatet blir att håret lossnar från hårsäckarna och att de slutar producera nytt hår.
Det finns tre huvudformer av alopecia areata, som skiljer sig åt i både svårighetsgrad och prognos.
AA är den vanligaste formen och ger fläckvis håravfall. Den är mest förekommande bland barn, och personer med AA har bättre chans till naturlig återväxt än vid de andra två formerna.
Denna form orsakar totalt håravfall på hela hårbotten. Forskarna är ännu inte säkra på exakt vad som utlöser denna variant.
Universalis är en mycket ovanlig form som leder till totalt håravfall över hela kroppen. Det finns inga FDA-godkända behandlingar för denna variant, och dess orsaker är fortfarande under utredning.
Alopecia areata har i regel inga andra symtom än själva håravfallet. Håravfallet är fläckvist och helt bart, och kan börja som en enkel förtunning innan det utvecklas till fullständig skallighet i området. Sjukdomen kan även påverka hårväxten på andra delar av kroppen. Endast i svåra fall blir håravfallet totalt över hela kroppen.
Orsakerna till alopecia areata är inte alltid lätta att fastställa. Ibland krävs ett vävnadsprov (biopsi) från det drabbade området för att läkaren ska kunna ställa diagnos. Flera tillstånd kan ligga bakom eller förväxlas med alopecia areata:
Ett tillstånd där personen själv rycker ut sitt hår. Forskarna är osäkra på orsaken, men misstänker ett samband med stress. Trichotillomani klassificeras som en impulssjukdom och behandlas genom terapi.
En svampinfektion i hårbotten. Infektioner som svartprickig ringorm kan orsaka fläckvis håravfall på grund av den fjällning som infektionen lämnar efter sig. Denna typ av håravfall går att behandla.
Vissa personer med lupus utvecklar ett utslag som kallas discoid. Det skadar hårsäckarna och hårbotten, vilket leder till ärrbildning och håravfall. Håravfallet till följd av discoid är oftast permanent.
Ett tillstånd som får håret att gå in i vilofasen (telogen) i förtid. Håret har en naturlig cykel av tillväxt och avgång; vid telogen effluvium störs denna cykel, vilket gör att mer hår än normalt hamnar i avgångsfasen. Orsaken är okänd, men antas kunna kopplas till stress.
Vid fläckvis håravfall används oftast Kenalog, en kortisonpreparat som injiceras direkt i lesionen (intralesionellt). Injektionen ges med en liten nål i de alopeciska fläckarna var fjärde till sjätte vecka. Vid mer måttliga fall kan lokalt verkande minoxidil eller receptbelagda steroidkrämer vara ett bättre val.
Vid utbrett håravfall består behandlingen ofta av så kallad kontaktöverkänslighetsterapi, vilket verkar vara ett framgångsrikare alternativ för spridd alopecia areata. I vissa studier har metoden visat sig effektiv hos 40 procent av patienterna. För att uppnå gott resultat måste behandlingen pågå i upp till ett år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online