Benzendikarboxylsyra finns i tre olika strukturella former. Även om de i grunden utgör samma kemiska förening gör deras skilda strukturer att de reagerar på olika sätt. Ftalsyra (1,2-benzendikarboxylsyra) förekommer som färglösa kristaller som är lösliga i alkohol och svagt lösliga i vatten och eter. Isoftalsyra (1,3-benzendikarboxylsyra) bildar vita kristaller som är svagt lösliga i vatten, alkohol och ättiksyra. Tereftalsyra (1,4-benzendikarboxylsyra) är ett vitt pulver som är lösligt i vatten, alkohol och eter.
Ftalsyra används i betydligt mindre utsträckning än de övriga benzendikarboxylsyrorna och fungerar främst som komponent vid tillverkning av vissa hartser, färgämnen och pigment. Syran tillsattes tidigare i plaster tack vare dess förmåga att ge önskade egenskaper såsom flexibilitet, transparens och hållbarhet. Användningen av ftalsyra har dock fasats ut på grund av de hälsorisker som syran medför samt dess förmåga att lakas ut i grundvatten och matjord. Sedan april 2011 arbetar myndigheterna i USA med att förbjuda ftalsyra.
Isoftalsyra har många användningsområden inom plastindustrin. Den används ofta för att framställa gelcoater och andra beläggningar som drar nytta av syrans hårdhet, korrosions- och fläckbeständighet samt värmetålighet. Syran ingår även i tillverkningen av polyester för tankar inom sjöfart och fordonsindustri samt för korrosionsbeständiga rör. Dessutom är den en ingrediens i beläggningar för vitvaror, bilar, aluminiumfasader och kontorsmöbler i metall. Sedan april 2011 har ny forskning även testat 1,3-benzendikarboxylsyra som potentiell aktiv ingrediens i nya antibakteriella läkemedel samt i läkemedel mot leukemi.
Tereftalsyra används främst som råvara vid framställning av polyesterfibrer. Det andra stora användningsområdet är produktionen av polyetentereftalat (PET) – materialet i de flesta plastbehållare inom livsmedelsindustrin, däribland dryckesflaskor. Tereftalsyra används också vid tillverkning av färgämnen, syntetiska parfymer, läkemedel, fodertillskott för fjäderfä samt vissa bekämpningsmedel. I forskningslaboratorier spelar tereftalsyra en roll i utvecklingen av metallorganiska ramverk (MOF) – en kombination av metalljoner och organiska kemikalier som bildar porösa material vilka kan lagra och filtrera gaser. Dessa material används bland annat för att lagra väte- och koldioxidgaser.
Trots att benzendikarboxylsyra har visat sig vara användbar kan syran orsaka omfattande skador på djur- och växtliv, inklusive människor. Exponering för benzendikarboxylsyra – oavsett om den sker via mat, vatten eller ångor från produkter tillverkade med syran – kan störa det mänskliga endokrina systemet, som styr kroppens hormonfrisättning. Hos vilda djur misstänks exponering ha bidragit till feminisering av hanar. När det gäller människor är den största farhågan att exponering kan leda till både fetma och typ 2-diabetes genom att den normala hormonproduktionen rubbas. Syran och dess föreningar har dessutom cancerframkallande egenskaper. Benzendikarboxylsyra har blivit så utbredd i våra liv att nästan varje urinprov hos människor påvisar små mängder av syran.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online