Ett missfall (spontanabort) är graviditetsförlust före vecka 20; de flesta inträffar före vecka 13. Kroppen utsöndrar graviditetsvävnad (decidua, chorionvillositeter, embryo/fetus) via livmoderkontraktioner.
Vad kan passeras
- Tidigt (<8 veckor): Tung menstruationsliknande blödning med koagel; embryo ofta mikroskopisk.
- 8–12 veckor: Igenkännbar graviditetspåse, möjligen embryo.
- >12 veckor: Intakt fosterdr kan födas; högre risk för komplikationer (blödning, kvarvarande vävnad, infektion).
Kritiska åtgärder
- Om vävnad passerar: Spara i ren behållare för eventuell patologi (bekräftar intrauterin graviditet, utesluter molargraviditet).
- Om intakt fosterdr passerar: Sök omedelbar medicinsk vård. Reanimation är inte möjlig vid pre-viabla gestationsåldrar, men mödravärdering (blödning, infektion, Rh-status, avskrapning om ofullständig) är avgörande.
- Varningssignaler: Tung blödning (genomträcker >1 bindel/timme), feber, svår smärta, illaluktande utsöndring → akut vård.
Emotionellt stöd
Missfall är vanligt (10–20 % av kända graviditeter) och sällan orsakat av något mödran gjort. Sorg är normal. De flesta kvinnor har framgångsrika efterföljande graviditeter. Rådgivning och stödgrupper (t.ex. Share, MISS Foundation) hjälper.
