Slutenvård inom missbruksvården är en beroendevård som bedrivs på en boendeinrättning, där patienten vistas dygnet runt under behandlingens gång. Även om behandling av beroende och psykisk ohälsa alltid ska ske i den minst restriktiva vårdform som är möjlig, finns det situationer där det är nödvändigt att behandla personer med alkohol- eller drogberoende på sluten vårdavdelning. Slutenvården erbjuder medicinsk omvårdnad åt dem som behöver det under återhämtningen, en mer strukturerad behandlingsmiljö samt en högre grad av kontroll och beteendereglering.
Människor med beroende kan ibland inte hålla sig drogfria inom öppenvården, särskilt om det rör sig om ett starkt beroendeframkallande ämne som crackkokain eller metamfetamin. Den beroende personen kan också ha medicinska problem som kräver vård på sjukhus av utbildad medicinsk personal.
Ett stort del av återhämtningen handlar om att lära sig och etablera nya vanor i livsmiljön – vanor som inte innefattar substansbruk. Eftersom det kan ta lång tid att bilda nya vanor är unga människor och tonåringar ofta särskilt sårbara för gruppträck från gamla vänner och bekanta som uppmanar dem att återgå till droganvändning. Många unga återfaller i bruk innan de nya vanorna hunnit etableras, vilket gör sluten boendebehandling till det bästa alternativet för många av dem.
Många personer med alkohol- eller drogmissbruk har också en annan psykiatrisk diagnos som behöver kontrolleras med läkemedel och övervakas initialt av psykiatrisk och medicinsk personal. Dessa individer är extremt sårbara för återfall inom öppenvården, eftersom deras psykiska ohälsa kan ligga bakom en del av drog- eller alkoholanvändningen – ett försök att hantera samtidiga psykiska och emotionella besvär. Sluten vård erbjuder personen med dubbeldiagnos samtidig behandling för både sitt substansberoende och sina psykiska hälsoproblem.
Slutenvården bygger på hög struktur och en daglig rutin som förbereder patienten på kraven i ett drogfritt liv – med arbete, tidsgränser och andra förväntningar. Patienterna förväntas vanligtvis gå upp tidigt på morgonen, ungefär som vid ett traditionellt jobb, och följa ett konsekvent schema under hela dagen. Eftersom personer med missbruk ofta vant sig vid att undvika ansvar och struktur bidrar detta till att forma nya vanor som är avgörande för återhämtningen. Återfall i gamla mönster undviks därmed länge nog för att de nya vanorna och beteendena ska få fäste.
Slutenvården ger dygnetrunttillgång till behandlingspersonal och andra stödsystem inom återhämtningsmiljön. För dem som även lider av psykiska besvär eller medicinska problem utöver beroendet finns läkare och andra yrkesverksamma alltid nära till hands. Den slutna vården erbjuder dessutom bättre tillgång till 12-stegsprogram och andra självhjälpsgrupper, som ofta träffas på plats för stöd och kunskap om beroendesjukdom. Boendeinrättningar tillhandahåller vanligen böcker och annat material om missbruk som stöd för de behandlande patienterna – en bekvämlighet som inte finns i samma utsträckning inom öppenvården.
Slutenvården ger mer tid att vänja sig vid ett drogfritt liv för dem som är benägna att återfalla. Många som kommer till en boendeinrättning har redan tidigare försökt hålla sig drogfria eller alkoholfria inom öppenvården. Behandlingen ger återfallsbenägna personer möjlighet att uppleva ett liv utan droger och alkohol samt att lära sig konkreta verktyg för återfallsprevention att ta med sig ut i vardagen. Efter många återfall i samband med stress, ilska, frustration eller trauma lär sig individen genom daglig kontakt och feedback från behandlare och medpatienter hur dessa problem kan hanteras med nya hanteringsstrategier – strategier som inte involverar substansbruk.
Sluten vård är ofta också behandlingsformen som väljs för andra särskilt utsatta grupper, bland annat hemlösa personer med missbruk, gravida kvinnor eller mödrar som missbrukar substanser samt krigsveteraner som lider av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) efter stridsupplevelser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online