Lokala läkemedel är ett vanligt alternativ till traditionell intravenös och oral läkemedelsbehandling. Preparat för utvärtes bruk, exempelvis de som innehåller bivax, används effektivt vid behandling av smärta, hudbesvär och andra åkommor.
Läkemedelssystem för lokal användning som innehåller bivax klassificeras som externa halvfasta preparat och förekommer främst i form av kräm. Krämer tillverkas genom att den aktiva substansen löses upp eller suspenderas i antingen en olja-i-vatten-emulsion eller en vatten-i-olja-emulsion. Bivaxbaserade krämer tillhör den förra kategorin.
Sådana krämer består vanligtvis av cirka åtta procent bivax samt kompletterande ingredienser som sterolalkohol och vatten. När krämen appliceras på huden tränger den in i hudens olika lager och slemhinnor, där den aktiva substansen kan tas upp av kroppen.
Den största fördelen med lokal läkemedelsbehandling är att läkemedlet undviker den så kallade första passagesmetabolismen i levern och istället absorberas direkt i det drabbade området. Det innebär att en större andel av den aktiva substansen når rätt plats i kroppen.
Dessutom kan lägre doser användas vid lokal behandling, vilket minskar risken för systemiska biverkningar som ofta förknippas med intravenös administrering. Patienter som får magbesvär eller andra reaktioner av att svälja vissa mediciner upplever i regel inte samma besvär med lokala preparat.
Användning av lokala läkemedel kan dock leda till allergiska reaktioner och irritation på det ställe där preparatet applicerats. Vissa patienter kan också ha svårt att ta upp läkemedlet effektivt genom huden, vilket kan påverka behandlingsresultatet. Det är därför viktigt att rådfråga läkare eller apotekare innan man påbörjar en ny lokal behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online