Metylfenidat, som säljs under varumärket Ritalin, är ett läkemedel som i stor utsträckning förskrivs för behandling av uppmärksamhetsstörningar och kroniskt trötthetssyndrom (KTS). Ritalin påverkar patientens centrala nervsystem och ökar den mentala fokuseringen. För patienter med Attention Deficit Disorder (ADD) erbjuder Ritalin hopp om att kunna kontrollera ängsliga reaktioner tillräckligt länge för att personen ska kunna slappna av och fungera på ett gynnsamt sätt. Barn med uppmärksamhetsstörningar använder ofta Ritalin för att minska problemskapande beteende och öka den mentala skärpan.
Metylfenidat utvecklades på 1950-talet och förskrevs ursprungligen mot Mohrs syndrom. Inom några år blev det dock uppenbart att patienter som tog metylfenidat upplevde gynnsamma mentala effekter, bland annat ökad koncentration och bättre minnesförmåga, samt förmågan att behålla uppmärksamheten under längre perioder utan att bli mentalt trött. Dessutom var dessa patienter mer alerta och fungerade på en mer produktiv nivå. I slutet av 1960-talet var Ritalin det självklara läkemedlet för hyperaktiva barn.
Ritalin fungerar genom att minska mängden dopamintransportörer (DAT) i hjärnan. DAT avlägsnar hormonet dopamin från centrala nervsystemet. I en normal hjärna minskar DAT endast överflödiga nivåer av dopamin – det så kallade "må-bra"-hormonet som reglerar vår beslutsförmåga och gör att vi kan känna glädje. Hos en patient med ADD är dock dopaminnivåerna så låga att koncentrationen blir svår, och patienten kan uppleva panikattacker, aggressioner och svårigheter att utföra enkla uppgifter utan att bli ängslig.
Sedan 1990 har Ritalin fått ett brett accepterande i behandlingen av barn med uppmärksamhetsproblem. Resultatet har blivit en framgångsrik skolgång för barn med ADD och en utveckling in i vuxenlivet som bidragande medlemmar i samhället.
Eftersom Ritalin leder till ökade dopaminnivåer i hjärnan är läkemedlet populärt bland missbrukare som söker ett snabbt rus. Ritalin är därför reglerat enligt Controlled Substances Act (CSA) från 1970 som ett "Schedule 2"-läkemedel med förhöjd risk för missbruk. Drug Enforcement Administration (DEA) övervakar styrkan och doseringsmängden, och produktionen är begränsad för att förhindra överlagring av läkemedlet.
Som med alla receptbelagda läkemedel ger metylfenidat oönskade biverkningar hos en liten andel av användarna. Vissa patienter kan uppleva känslomässig instabilitet eller humörsvängningar, och färre kan drabbas av ökad blåbildning, blödande tandkött, huvudvärk eller magbesvär. Studier som undersökte om metylfenidat kan hämma barns tillväxt kunde inte ge något entydigt svar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online