Allicin är den kemiska förening som ger vitlök dess karakteristiska och igenkännbara lukt. Ämnet klassificeras som ett fytokemikalie – alltså ett naturligt växtämne med biologisk aktivitet – och har visat sig ha värdefulla medicinska egenskaper. Framför allt används allicin för att förebygga och bekämpa infektioner.
Vitlök producerar allicin som en naturlig försvarsmekanism mot insekter och bakterier. När vitlöksklyftan skadas eller krossas omvandlas aminosyran alliin till allicin genom verkan av enzymet alliinas. En besläktad förening, diallyltrisulfid, liknar allicin i struktur men kan framställas syntetiskt på kemisk väg.
Kemiskt sett tillhör allicin gruppen tiosulfinater och uppvisar starkt antibakteriella egenskaper. Det fungerar även som ett kraftfullt oxiderande ämne, vilket bidrar till dess antimikrobiella effekt. Dess kemiska formel är C₆H₁₀OS₂.
Allicin neutraliserar bakteriers förmåga att orsaka infektion. Detta sker genom att ämnet angriper de så kallade SH-grupperna (tioalcoholgrupper) i bakteriernas enzymer och proteiner. När dessa viktiga strukturer blockeras kan bakterierna inte längre fungera normalt eller sprida sig i kroppen.
Regelbunden exponering för allicin har kopplats till flera hälsovinster:
Dessa egenskaper gör allicin till ett intressant naturämne inom både förebyggande vård och modern forskning.
Trots sina imponerande egenskaper har allicin flera begränsningar. Ämnet är endast aktivt under en kort period, sönderfaller snabbt efter bildandet och har en stark, obehaglig lukt. Dessa tre faktorer har hittills förhindrat en storskalig kommersiell produktion av ren allicin som läkemedel eller kosttillskott.
Det bästa sättet att få i sig allicin är därför fortfarande att äta färsk vitlök – helst krossad och kort tid efter bearbetning, eftersom den aktiva substansen bryts ner över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online