Imipramin (Tofranil) är ett läkemedel som främst används för att behandla depression. Det används också ibland i låga doser för att behandla enures, det vill säga sängvätning, hos barn. Liksom många antidepressiva läkemedel påverkar imipramin hjernas kemiska balans, och om behandlingen avbryts plötsligt kan olika abstinenssymtom uppstå.
Fysiska symtom som kan uppträda vid ett plötsligt utsättande av imipramin inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar, sömnlöshet och en allmän känsla av olust eller sjukdomskänsla. Dessa symtom är oftast inte farliga, men de kan vara mycket besvärande och påverka vardagen under flera dagar eller veckor.
Även det psykiska välbefinnandet kan påverkas. Vanliga symtom är irritabilitet, återkommande eller försämrad depression samt en ökning av andra psykiatriska symtom, exempelvis ångest. I vissa fall kan dessa besvär bli allvarliga – patienter med svår depression kan utveckla suicidtankar, varför noggrann uppföljning är viktig under utsättningsperioden.
Barn som får imipramin mot enures och som plötsligt slutar ta läkemedlet riskerar att börja kissa i sängen igen. Ett gradvis utsättande ger kroppen tid att anpassa sig och minskar risken för att problemet återkommer.
För att undvika abstinenssymtom ska dosen av imipramin alltid minskas gradvis, ofta över flera veckor, i samråd med läkare. Patienter ska aldrig avbryta behandlingen på egen hand utan att först diskutera detta med sin vårdgivare, som kan ta fram en individuell nedtrappingsplan.
De flesta abstinenssymtom kräver ingen särskild behandling och går över av sig själva med tiden. Är symtomen däremot allvarliga kan läkaren välja att höja dosen igen och därefter minska den långsammare. Besvär som fördjupad depression eller svår sömnlöshet kan vid behov behandlas med andra läkemedel under övergångsperioden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online