Deltoideusmuskeln – den trekantiga muskel som täcker axeln och överarmens utsida – är en av de vanligaste platserna för intramuskulära (IM) injektioner. Men vad är det som gör just denna muskel så lämplig? Här går vi igenom de viktigaste skälen.
Deltoideus ligger ytligt på överarmen och är enkel att komma åt, både för vårdpersonal och vid självadministration. Muskeln har dessutom ett tunt fettlager ovanpå sig, vilket innebär att nålen bara behöver tränga kort för att nå muskelvävnaden.
Muskeln har tillräckligt med vävnad för att trygt ta emot små till måttliga volymer – vanligen upp till cirka 1 milliliter hos vuxna. Det gör den idealisk för exempelvis vacciner. Vid större volymer rekommenderas oftast andra injektionsställen, som den ventrogluteala muskeln.
Jämfört med många andra områden i kroppen passerar relativt få större nerver och blodkärl genom deltoideusregionen. Det minskar risken för att dessa strukturer av misstag träffas eller skadas under injektionen.
Trots att de större kärlen saknas har muskeln ett rikt nätverk av mindre blodkärl. Det säkerställer att det injicerade läkemedlet absorberas effektivt och distribueras snabbt i kroppen.
Deltoideus rör sig mindre än många andra muskler under och efter administreringen. Det minskar risken att injektionsstället förskjuts, vilket annars kan påverka hur väl läkemedlet tas upp av kroppen.
För vissa läkemedel som patienten använder själv, till exempel insulin vid diabetes, kan deltoideus vara ett smidigt alternativ för den som inte känner sig bekväm med att injicera i lår eller buk.
Vårdpersonal följer alltid etablerade riktlinjer och protokoll när injektionsplatsen bestäms. Man väger samman faktorer som typ av läkemedel, volym som ska ges, patientens ålder samt eventuella underliggande tillstånd. Deltoideus undviks ofta hos små barn, personer med begränsad muskelmassa eller när större läkemedelsvolymer behöver ges – då övergår man i stället till exempelvis lårets framsida eller sätet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online