Plundring = att plundra eller ransa, särskilt under krig eller inbördeskrav, innefattande tvångstagande av egendom.
Etymologi
Från latin pilagium / pillare ("att plundra, riva av").
Historisk kontext
- Vanligt i antikt/medeltida krigförande som soldaters ersättning
- Indiskriminerande beslagtagande av värdesaker, boskap, mat, artefakter
- Ofta åtföljd av förstörelse, våld, sexuellt våld
Modern rätt
- Krigsbrott under internationell humanitär rätt (Genevakonventionerna, Romstadgan)
- Förbjudet i både internationella och icke-internationella väpnade konflikter
- Individuellt straffansvar (ICC, ad hoc-tribunaler, nationella domstolar)
- Skilt från laglig requiration (kompenserad, nödvändig, proportionell)
Plundring kränker grundläggande principer om skillnad, proportionalitet och humanitet i väpnade konflikter.
