När ett sår läker efter en operation ökar celltillväxten initialt för att reparera den skadade vävnaden. Läkningsprocessen sker i flera överlappande faser – den inflammatoriska fasen, den proliferativa fasen och remodelleringsfasen – och celldelningen är som mest aktiv under de två första faserna. Först när såret har läkt och ärrvävnaden mognat minskar cellaktiviteten gradvis igen.
I den inflammatoriska fasen av sårläkning uppstår celldöd eller vävnadsskada, vilket utlöser ett inflammatoriskt svar. Detta leder till ökad celldelning genom proliferation av fibroblaster som rekryteras till sårområdet. Dessa celler syntetiserar kollagen och glykosaminoglykaner, vilket lägger grunden för ny vävnadbildning.
Under den proliferativa fasen syntetiserar fibroblasterna kollagen typ III och typ I tillsammans med andra matrisproteiner. Tillsammans bildar dessa den nya granulationsvävnaden som fyller ut såret och ger det dess karakteristiska röda, fuktiga utseende.
Med tiden omvandlas granulationsvävnaden successivt till ärrvävnad i en kontinuerlig ombyggnadsprocess. Denna fas kan pågå i flera månader, ofta upp till ett år eller längre, där mycket av det tunna kollagen typ III ersätts med starkare kollagen typ I. Resultatet blir ett stadigt ärr, om än mindre elastiskt än den ursprungliga huden.
Sammanfattningsvis: celltillväxten ökar kraftigt direkt efter operationen och under läkningens aktiva faser, för att därefter minska gradvis när såret helt läkt och ärrvävnaden har mognat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online