
Stroke är en av de tre vanligaste dödsorsakerna i USA, endast överträffad av hjärtsjukdomar och cancer. Att snabbt och korrekt kunna skilja mellan hemorragisk (blödande) och ischemisk stroke är avgörande för patientens vård och behandling. CT-perfusionsundersökningar har visat sig särskilt värdefulla inom detta område. Undersökningarna dokumenterar blodflödet till hjärnan, och när de utförs på rätt sätt kan de bli livräddande för strokepatienter.
Nedan följer ett strukturerat protokoll för CT-perfusion vid misstänkt ischemisk stroke, baserat på etablerade rutiner från University of California i San Francisco.
Undersökningen inleds med att en perifer venkateter (18-gauge) läggs i armbågsvecken på höger arm. Om höger arm inte kan användas tas vänster arm istället. Valet av höger arm görs för att undvika att den vänstra brachiocefaliska venen fylls med koncentrerat kontrastmedel. Därefter startas en infusion av koksaltlösning med hastigheten 1,5 ml/kg/timme, enligt protokollet som tagits fram av Dr. Wade Smith och hans team vid neurologikliniken, University of California i San Francisco.
Innan patienten placeras i en 64-sektioners datortomograf lutas huvudet framåt. Sedan utförs en datortomografi (DT) utan kontrastmedel med sammanhängande snitt på 5 mm tjocklek. DT utan kontrast är särskilt värdefullt för att identifiera hemorragisk stroke, eftersom en blödning syns tydligt redan i detta tidiga skede. Detta steg hjälper också till att utesluta andra orsaker till symtomen innan kontrastmedel ges.
110 ml joderat kontrastmedel injiceras via den perifera venkatetern med en hastighet av 4 ml/s. Efter 20 sekunder skannas patienten igen med inställningarna "3:1 pitch, sektionstjocklek 1,25 mm, 120 kV, 170 mAs", enligt protokollet från Dr. Smith och hans team. Undersökningen kartlägger kärlen i hjärnan och halsen och kan påvisa tilltäppta eller förträngda artärer som orsak till ischemin.
Efter att DT utan kontrast och CT-angiografin genomförts utförs en dynamisk CT-perfusionsundersökning. 40 ml icke-joniskt kontrastmedel ges med en hastighet av 4 ml/s, följt av 9 sekunders fördröjning. Patienten skannas sedan under totalt 40–60 sekunder. Skannerinställningarna för detta protokoll är "synfält 25 cm; 120 kV; 30–60 mA; matris 512×512", som fastställts av Dr. Heidi Roberts, specialist i strålbehandling vid University of California San Francisco, och hennes team.
Så kallad toggling table-teknik kan användas för denna undersökning. Två separata anatomiska områden, vardera 2 cm tjocka och indelade i 1 cm-zoner, kan då avbildas samtidigt när skannern "växlar" fram och tillbaka mellan de två områdena. Tekniken ger två bildvyer, vanligtvis inom artéria cerebri medias kärlområde. Föredragna positioner inkluderar området insula/basala ganglier samt centrum semiovale och djup vit substans.
Alla bilder överförs till en arbetsstation. MIP-bilder (maximum intensity projections) från CT-angiografin samt hjärnperfusionskartor genereras. Bilderna läggs sedan in i bildarkiveringssystemet PACS (picture archiving and communication system) för analys av en radiolog.
Perfusionsundersökningarna granskas noggrant med avseende på tre nyckelparametrar:
Ett onormalt CBF-värde hjälper till att identifiera infarktens centrala del, som vanligtvis är permanent skadad, medan CBV och MTT hjälper till att lokalisera skadad men potentiellt livskraftig vävnad.
Begreppet penumbra används när CBV- eller MTT-abnormaliteten är större än CBF-abnormaliteten. Denna mismatch tyder på att det kan finnas vävnad i infarkten som fortfarande går att rädda. CT-perfusionsundersökningar har därför använts för medicinsk intervention, exempelvis trombolysbehandling, även utanför det rekommenderade tidsintervallet för stroketerapi. Detta gör undersökningen särskilt värdefull för patienter som kommer in sent till sjukhuset.
CT-perfusion är ett kraftfullt verktyg i akut strokevård. Genom att följa ett strukturerat protokoll – från etablerad venaccess och DT utan kontrast till angiografi, dynamisk perfusionsbildtagning och noggrann analys av CBF, CBV och MTT – kan vårdteamet snabbt avgöra vilken typ av stroke patienten lider av och vilken hjärnvävnad som kan räddas. Detta ökar chanserna till rätt behandling i tid och ger bättre utfall för patienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online