Natriumutsöndringen i urinen är högre efter lisinopril, inte efter losartan. Lisinopril tillhör läkemedelsgruppen ACE-hämmare, medan losartan är en så kallad angiotensinreceptorblockerare (ARB). Båda grupperna används för att behandla högt blodtryck, men de verkar på olika sätt i kroppen: ACE-hämmare blockerar omvandlingen av angiotensin I till angiotensin II, medan ARB-preparat hindrar angiotensin II från att binda till sina receptorer.
En av effekterna av ACE-hämmare är att de ökar utsöndringen av natrium via urinen. Det beror på att läkemedlet får blodkärlen att slappna av, vilket leder till ett sjunkande blodtryck. Som svar på det lägre trycket frisätter kroppen hormonet renin, som normalt gör att njurarna behåller natrium och vatten. ACE-hämmare motverkar dock den effekten genom att blockera omvandlingen av angiotensin I till angiotensin II. Därmed kan njurarna inte återbehålla natrium och vatten i samma utsträckning, vilket resulterar i en ökad natriumutsöndring i urinen.
ARB-preparat har inte samma uttalade effekt på natriumutsöndringen som ACE-hämmare. Eftersom de inte blockerar själva omvandlingen av angiotensin I till angiotensin II påverkas njurarnas hantering av natrium och vatten inte på samma sätt vid ett sjunkande blodtryck. Den natriumutsöndrande effekten blir därmed betydligt mindre jämfört med behandling med lisinopril.
Kort sagt: Om frågan gäller vilken av de två blodtrycksmedicinerna som ger högst natriumutsöndring i urinen är svaret lisinopril. Skillnaden förklaras av att ACE-hämmare och ARB-preparat ingriper i det hormonella system som styr njurarnas salt- och vätskebalans på olika punkter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online