När en person insjuknar i stelkramp producerar bakterien Clostridium tetani ett kraftfullt nervgift som tas upp i blodet och transporteras till centrala nervsystemet. Giften stör signalöverföringen mellan nerver och muskler genom att blockera viktiga signalsubstanser. Resultatet blir att musklerna drar ihop sig okontrollerat och inte kan slappna av, vilket leder till stelhet och smärtsamma kramper.
Här är vad som vanligtvis händer, steg för steg, vid en stelkrampsinfektion:
Stelkrampsbakterier kommer vanligtvis in i kroppen via djupa sår, sticksår eller brännskador. De kan även tränga in genom kroniska hudbesvär, operationsår eller injicerande drogbruk. Eftersom bakterien trivs i syrefattiga miljöer är just djupa och smutsiga sår extra riskfyllda.
När bakterierna väl har tagit sig in i kroppen börjar de producera ett potent nervgift som kallas tetanospasmin. Det är detta gift som orsakar stelkrampens karakteristiska symtom.
Toxinet vandrar från infektionsstället via blodbanan tills det når centrala nervsystemet, framför allt ryggmärgen och hjärnan.
Stelkrampsgiftet angriper de hämmande nervcellerna i centrala nervsystemet. Normalt reglerar dessa celler muskelaktiviteten genom att dämpa motornervernas signalering. Tetanospasmin blockerar frisättningen av signalsubstanser som glycin, vilket rubbar denna viktiga kontrollmekanism.
Utan fungerande hämmande nervceller skickar motornerverna iväg signaler i ett oavbrutet flöde, vilket utlöser muskelkramper. De ofrivilliga sammandragningarna kan drabba stora delar av kroppen och orsakar den klassiska stelheten i käke ("käftlåsning"), nacke och rygg.
Kramper i käk- och svalgmuskulaturen kan göra det svårt eller till och med omöjligt att svälja. Det kan i sin tur leda till komplikationer som undernäring och vätskebalansrubbningar.
Stelkramp kan utlösa mycket smärtsamma kramper som drabbar bål, armar, ben och andningsmuskulatur. Vid svåra anfall kan andningen bli ytterst besvärad.
I allvarliga fall kan även det autonoma nervsystemet, som styr kroppens automatiska funktioner, påverkas. Det kan ge upphov till avvikelser i hjärtfrekvens, blodtryck och svettning.
En stelkrampsinfektion kan leda till allvarliga komplikationer som lunginflammation, andningssvikt, omfattande vävnadsskador och blodproppar. Utan snabb och effektiv behandling kan sjukdomen bli dödlig.
Behandlingen innebär bland annat att antitoxin ges för att neutralisera det cirkulerande giftet och förhindra ytterligare skador. Antibiotika används för att bekämpa själva bakterieinfektionen. Dessutom får patienterna omfattande stödjande vård för att lindra symtom, dämpa muskelkramper och förebygga komplikationer – vid svåra fall krävs ofta vård på intensivvårdsavdelning.
Det allra viktigaste skyddet mot stelkramp är vaccination. I Sverige ingår stelkrampsvaccin i det allmänna barnvaccinationsprogrammet som en del av kombinationsskyddet mot difteri, stelkramp och kikhosta. Vuxna rekommenderas att ta påfyllnadsdoser (boosterdoser) regelbundet för att behålla ett fullgott skydd. Har du fått ett djupt eller smutsigt sår och är osäker på ditt vaccinationsskydd, kontakta vården för rådgivning – snabb åtgärd kan förebygga sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online