Bältros är en smärtsam virusinfektion som kännetecknas av ett utslag på ena sidan av kroppen. Enligt National Shingles Foundation (NSF) drabbas cirka en miljon människor i USA av bältros varje år. Ett flertal läkemedel används för att lindra den smärta och inflammation som ofta följer med sjukdomen.
Samma virus som orsakar vattkoppor ligger bakom bältros. När du infekteras med varicella-zosterviruset och utvecklar vattkoppor, stannar en liten mängd viruspartiklar kvar i vilande form i nervsystemet även efter att du tillfrisknat. Om viruset aktiveras igen tar det sig längs nervbanorna ut till huden, där det orsakar det karakteristiska utslag som är typiskt för bältros.
Det är inte helt klarlagt varför varicella-zosterviruset reaktiveras, men sjukdomen är betydligt vanligare hos personer med försvagat immunförsvar, exempelvis på grund av hög ålder, stress eller annan sjukdom.
Innan utslaget bryter ut kan du märka att ena sidan av kroppen gör ont, svider, kliar eller känns dom. Efter några dagar med dessa besvär börjar utslaget visa sig. Vätskefyllda blåsor, som liknar dem vid vattkoppor, uppträder på huden – oftast på ena sidan av kroppen eller inom ett avgränsat område. Bältros sitter vanligtvis på bålen, nära midjan.
Smärtintensiteten varierar kraftigt från person till person. Vid ett lindrigt förlopp kan du endast uppleva klåda, medan ett svårt förlopp kan göra så att till och med vikten av ett lakan mot huden kännas outhärdligt. Du kan också få feber, huvudvärk, illamående eller frossa.
Kortikosteroider kan förskrivas för att minska inflammationen och sänka risken för att du utvecklar postherpetisk neuralgi (PHN), ett tillstånd som drabbar vissa personer efter att de tillfrisknat från bältros.
Antivirala läkemedel, såsom Famvir, Zovirax eller Valtrex, hjälper till att minska symtomens svårighetsgrad och förkorta sjukdomstiden. De kan också effektivt reducera risken för PHN. Vid mycket kraftig smärta kan narkotiska läkemedel övervägas.
Enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke avtar smärtan inom 3 till 5 veckor hos friska personer som påbörjar behandling kort tid efter att besvären debuterat.
Bältrosvaccinet Zostavax gav ett visst skydd mot bältros för personer som är 60 år eller äldre och tidigare haft vattkoppor. Vaccinet hindrade inte alltid sjukdomen från att bryta ut, men hos de som ändå insjuknade blev förloppet betydligt mildare. Observera att Zostavax numera har ersatts av det nyare och mer effektiva vaccinet Shingrix i många länder, inklusive Sverige och USA.
Vissa grupper skulle dock inte vaccineras med Zostavax, bland annat personer med hiv eller aids, immunsupprimerande tillstånd, samt de som genomgår kemoterapi, strålbehandling eller steroidbehandling. Vaccinet rekommenderades inte heller för personer som haft cancer i lymfsystemet eller benmärgen, har obehandlad aktiv tuberkulos, eller är allergiska mot gelatin eller neomycin – ett antibiotikum som ingick i vaccinet.
PHN uppstår när smärtan från bältros fortsätter efter att utslaget har läkt. Vid PHN kan du uppleva svår smärta i det område där utslaget satt. Att röra vid huden kan vara smärtsamt, liksom exponering för minsta stimuli, såsom en vindfläkt eller vikten av kläder.
Att påbörja antiviral behandling inom 72 timmar efter att utslaget uppträtt kan minska risken för att utveckla PHN. Enligt NSF kan PHN pågå i månader eller till och med år, även om många personer märker en gradvis lindring av symtomen över tid. Behandlingen av PHN syftar framför allt till att lindra smärtan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online