Pässjuka Diagnostik: Klinisk Bedömning och Laboratorisk Bekräftelse

Pässjuka diagnostiseras ofta kliniskt baserat på karakteristisk ensidig eller dubbelsidig parotit (≥2 dagar varaktighet) hos en patient med kompatibel exponeringshistorik. Laboratoriska prover bekräftar diagnos, särskilt hos vaccinerade individer där presentationen kan vara atypisk.

Kliniska Kriterier (CDC)

Akut debut av ensidig eller dubbelsidig öm, självläkande svullnad av parotis eller andra spottkörtlar som varar ≥2 dagar.
Ingen annan uppenbar orsak.

Laboratoriska Prov

Prov	Syfte	Tidpunkt & Anmärkningar
RT-PCR (bukkal/oral smitprov)	Detektera viral RNA – guldstandard för akut infektion	Bäst inom 3 dagar av parotitdebut; upp till 7–9 dagar. Samla efter massering av körtel 30 sek.
Serologi (IgM)	Detektera akuta antikroppar	Positiv 7–10 dagar post-debut; kan vara falskt negativt hos vaccinerade. Falskt positiva möjliga.
Serologi (IgG – akut/kvalescerande)	4-faldig titerväxt bekräftar nyligen infektion	Ta akut serum tidigt; konvalescent 2–3 veckor senare. Mindre användbart för omedelbar hantering.
Virusodling	Isolera levande virus	Långsamt (dagar–veckor); specialiserade labb; inte rutin.
Ultraljud (spottkörtlar)	Bedöm körtelsvullnad, utesluta abscess/sten	Stödjande; inte diagnostiskt för pässjuka.

Differentialdiagnostik

Bakteriell parotit (Staph aureus) – purulent gangutflöde, feber, ensidig.
Spottkörtelsten (sialolitias) – intermittent svullnad vid måltider.
Sjögrens syndrom – kronisk dubbelsidig förstoring, torra ögon/mun.
HIV, EBV, CMV, influensa – kan ge parotit.
Läkemedelsinducerat (jodider, guanetidin).

Rapportering & Folkhälsa

Pässjuka är en anmälningspliktig sjukdom. Positiva fall ska anmälas till lokala smittskyddsenheter för att underlätta smittspårning och utbrottskontroll.

Graviditet och hälsa