HLR, hjärt-lungräddning, är en livräddande åtgärd som består av kraftiga tryck på mitten av bröstkorgen, ibland kombinerat med mun-till-mun-andning eller konstgjord andning. Syftet med HLR är att upprätthålla livet tills annan medicinsk behandling kan påbörjas.
Tidigare rekommenderades räddare att påbörja HLR när offret var medvetslöst och saknade andning och/eller puls. I juni 2009 rekommenderade dock Gordon Ewy, professor i kardiologi vid University of Arizona Sarver Heart Center, att HLR även skulle påbörjas hos personer vars andning är ansträngd eller som gapar efter luft.
HLR är inte avsett att starta om hjärtat. Räddare använder tekniken för att hålla blodflödet och syretillförseln till offrets hjärna tillräcklig för att upprätthålla livet tills andra medicinska åtgärder, som elchock eller läkemedel, kan sättas in för att få hjärtat igång igen.
HLR räddar inte alltid liv. Många som får HLR överlever inte, särskilt om de befinner sig i ett svagt tillstånd eller har en underliggande sjukdom som cancer. En studie som rapporterats av American Medical Association visade att endast 8,7 procent av de personer som fick HLR överlevde till dess att de skrevs ut från sjukhuset.
De flesta påbörjar återupplivningsförsök efter att en vuxen person har drabbats av ett bevittnat sammanbrott, oftast orsakat av hjärtsjukdom. HLR bör även användas på personer vars hjärta har stannat till följd av olyckor eller skador, exempelvis kvävning, drunkning, strypning eller trauma mot huvudet eller bröstet.
Vissa patienter med kroniska eller terminala sjukdomar har bett sina läkare att skriva under ett formulär som anger att deras status är DNR, det vill säga att återupplivning inte ska utföras. En räddare ska aldrig påbörja HLR om det har fastställts att offret har undertecknat ett sådant formulär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online