
Rullstolar ger människor som har förlorat användningen av sina ben en rörlighet de annars skulle sakna. På plana och jämnt lutande ytor fungerar rullstolen utmärkt, men på ojämna och tvärt avlutande ytor som trappor blir det betydligt svårare. Rullstolsramper löser detta problem, och de är numera obligatoriska i nästan alla offentliga byggnader. För att ramperna ska vara säkra att använda krävs dock strikta byggregler och noggrant efterföljande av gällande standarder.
En ramp får inte vara så brant att det blir alltför ansträngande för en person med funktionsnedsättning att köra upp, eller så att rullstolen riskerar att oavsiktligt rulla tillbaka nedåt. ADA (Americans with Disabilities Act), den amerikanska lagstiftningen för personer med funktionsnedsättning, har tagit fram särskilda standarder för rullstolsramper där den första gäller lutningen.
Enligt A1 Wheelchair Ramps Guide får "en ADA-godkänd rullstolsramp ha en lutning på 1:8 till 1:10, men inte vid en höjdskillnad på mer än 3 tum (cirka 7,6 cm). En rullstolsramp med en lutning brattare än 1:8 är inte tillåten under några omständigheter." ADA kräver dessutom att en ramp har en minsta bredd på 36 tum, ungefär 91 centimeter, så att rullstolen ryms bekvämt med marginal.
För att uppfylla ADA:s krav måste ramperna ansluta till ett plant underlag, ett så kallat vilplan, både längst upp och längst ner längs rampen. Konsekvenserna för en person i rullstol utan dessa vilplan kan bli allvarliga. Enligt NewDisability: "Om det inte finns något plant vilplan högst upp blir det nästan omöjligt för användaren att öppna dörren. Ett vilplan längst ner kan vara viktigt för att användaren ska kunna stanna rullstolen innan en sväng, så att hen inte hamnar i buskarna."
Dessutom kan ett mellanvilplan mitt på rampen vara nödvändigt beroende på rampens längd. Det bryter upp en lång stigning eller nedförsbacke och ger användaren en möjlighet att vila under vägen.
Nästan vilket material som helst kan användas för att bygga en rullstolsramp. Det måste dock ge ett visst fäste, det vill säga halkskydd, för rullstolens däck. Ytan ska vara relativt jämn och fri från tydliga gropar och ojämnheter som kan hindra framkomligheten. Rampen bör dessutom vara byggd av slitstarka material som är konstruerade för att bära belastningen från både gående och rullstolar med passagerare, samt eventuellt bagage och andra tillbehör.
En välbyggd rullstolsramp kombinerar rätt lutning, tillräcklig bredd, strategiskt placerade vilplan och ett halkfritt, slitstarkt materialval. I Sverige regleras motsvarande tillgänglighetskrav genom Boverkets byggregler, och oavsett land är grundprincipen densamma: rampen ska göra det möjligt för personer med nedsatt rörelseförmåga att ta sig fram självständigt och tryggt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online