Ja, schizofreni kan visa sig med mycket olika grader av symtom och svårighetsgrad. Vissa personer har en lindrigare sjukdomsbild som knappt påverkar vardagen, medan andra behöver omfattande stöd och behandling. Historiskt har sjukdomen delats in i flera undergrupper utifrån de mest framträdande symtomen:
Denna form kännetecknas av uttalade vanföreställningar och hallucinationer, ofta med förföljelsekaraktär eller storhetsidéer.
Här dominerar desorganiserat tal, beteende och känslouttryck. Personen kan ha fragmenterade eller osammanhängande tankar samt svårt att upprätthålla ett målinriktat beteende.
Denna undergrupp präglas av uttalade psykomotoriska störningar. Det kan handla om extrem stupor eller agitation, så kallad vaxliknande flexibilitet (att behålla en stel kroppsställning länge) eller negativism, det vill säga att motstå instruktioner eller inta en motsättlig hållning.
Den här diagnosen användes när en person uppfyllde kriterierna för schizofreni, men symtomen inte tydligt passade in i någon av de övriga undergrupperna.
Residualschizofreni ställdes som diagnos när personen tidigare haft ett eller flera sjukdomsepisoder men för närvarande befann sig i remission. Symtom kunde finnas kvar i lägre intensitet, eller helt saknas.
Det är viktigt att komma ihåg att schizofreni förekommer i allt från milda till svåra former. En del personer upplever bara lindriga symtom som inte nämnvärt stör deras dagliga funktion, medan andra har allvarliga besvär som kräver betydande stöd och långvarig behandling.
Värt att veta är att de moderna diagnosmanualerna DSM-5 och ICD-11 inte längre använder dessa undergrupper. Idag betraktas schizofreni som ett spektrum, där svårighetsgrad bedöms individuellt. En "mild schizofreni" är alltså ingen officiell diagnos, men lindrigare förlopp förekommer särskilt hos personer som svarar bra på behandling och har gott stöd i sin omgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online