En defibrillator är en elektronisk apparat som används för att återstarta hjärtat vid plötsligt hjärtstopp. Inom sjukvården används traditionellt paddlar som levererar en elektrisk stöt till hjärtmuskeln för att återupprätta en normal slagrytm. För patienter som löper risk för återkommande plötsligt hjärtstopp finns dock flera alternativ till sjukhusets defibrillatorer – apparater som kan rädda liv även utanför sjukhusets väggar.
En ICD är en defibrillator som opereras in i kroppen och kopplas till elektroder som placeras på eller i hjärtmuskeln. Elektroderna levererar elektriska stötar för att stimulera hjärtat eller återställa dess normala slagrytm. De är anslutna till en pulsgenerator som installeras i bröstet eller buken och som kontinuerligt övervakar hjärtrytmen samt upptäcker oregelbundenheter.
Dagens pulsgeneratorer är så små att många av dem kan implanteras via blodkärlen, vilket innebär en betydligt mindre ingrepp än tidigare. Större modeller kräver dock fortfarande öppen hjärtkirurgi.
En WCD är en annan lösning för personer med förhöjd risk för återkommande plötsligt hjärtstopp, och till skillnad från ICD kräver den ingen invasiv kirurgi. Apparaten består av en väst som bärs under kläderna och som är utrustad med ett elektrodbälte innehållande både övervakningselektroder och terapiektroder som levererar de nödvändiga stötarna vid behov.
Användaren bär samtidigt en ansluten monitor med batteripaket och larmanordning runt midjan. När apparaten upptäcker en farlig rytmrubbning varskos användaren först innan en eventuell stöt utlöses, vilket ger möjlighet att avbryta behandlingen om personen endast har svimmat av andra orsaker.
AED-apparater liknar mest de traditionella sjukhusmodellerna och återfinns oftast på offentliga platser, exempelvis ombord på flygplan, på flygplatser och i idrottshallar, för användning vid akuta nödsituationer. Det finns även hemversioner som privatpersoner kan köpa.
Till skillnad från ICD och WCD måste en AED hanteras av en annan person, eftersom elektroder manuellt ska placeras på patientens bröstkorg innan stöten kan levereras. Eftersom apparaten kräver att någon annan är närvarande och agerar snabbt rekommenderas den inte som primär lösning för personer med hög risk för återkommande plötsligt hjärtstopp – för dessa patienter är ICD eller WCD bättre alternativ.
Vilket alternativ som passar bäst avgörs alltid tillsammans med läkare, utifrån patientens medicinska tillstånd, riskprofil och livssituation. Med rätt val av defibrillator kan många liv räddas – både inom och utanför sjukvårdens ram.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online