Triage – ett begrepp som härstammar från det franska verbet trier, som betyder "att sortera" – används i nödsituationer och på akutmottagningar världen över för att bedöma en persons behov av medicinsk vård utifrån skadans eller sjukdomens allvarlighetsgrad. Enligt Agency for Healthcare Research and Quality består triageskalan av fem nivåer: ej brådskande (referred), mindre brådskande (nonurgent), brådskande (urgent), omedelbart livshotande (emergent) och återupplivning (resuscitation).
En patient med lindriga besvär på en akutmottagning kan exempelvis ha ont i halsen, mindre brännskador, tandvärk eller andra åkommor som inte är livshotande. I en nödsituation kan det istället röra sig om skrapsår, blåmärken och andra skador som inte kräver akut medicinsk behandling. Dessa patienter är oftast gångbara och behandlas sist på akuten, eftersom alla med mer angelägna behov ska prioriteras först.
En person i ett mindre brådskande tillstånd kan vanligtvis sitta eller stå utan problem, följa enkla muntliga instruktioner och svara på grundläggande frågor, exempelvis vad hen heter eller vilket datum det är. Vårdpersonal placerar ofta dessa patienter på en säng eller bår för att öka komforten, och de ska få träffa en läkare inom fyra timmar.
Patienter som klassas som brådskande enligt den femgradiga triageskalan behöver vanligtvis medicinsk vård inom två timmar efter ankomst till akuten. Typiska symtom är hög feber, kraftiga buksmärtor, kräkningar, djupa sår och skärsår samt andra besvär som riskerar att förvärras om de lämnas obehandlade under längre tid. Även dessa patienter erbjuds en säng eller bår medan de väntar.
En patient i kategorin emergent uppvisar ofta symtom som kan vara allvarliga eller livshotande, såsom andnöd, bröstsmärtor eller cirkulatorisk chock. Patienten kan också ha skador till följd av kniv- eller skottvåld, eller en bakliggande sjukdom som diabetes, vilket gör hen extra sårbar för komplikationer. Sjuksköterskor undersöker dessa patienter snabbt och tar dem omedelbart vidare till läkare för skyndsam bedömning och behandling.
Detta är den mest allvarliga nivån på den femgradiga triageskalan. Patienterna befinner sig i hjärtstillestånd eller i annat direkt livshotande tillstånd. Ofta påbörjas hjärt-lungräddning redan när patienten anländer till sjukhuset. Dessa patienter går normalt inte via sjuksköterska utan förs direkt till läkare för omedelbara livräddande åtgärder.
I Sverige är systemet RETTS (Rapid Emergency Triage and Treatment System) det vanligaste verktyget på akutmottagningar. Det kombinerar patientens huvudsymtom med mätta vitalparametrar – som blodtryck, puls, andningsfrekvens och syremättnad – för att ge en färgkod: blå (ej brådskande), grön, gul, orange eller röd (livshotande tillstånd). Färgkoderna motsvarar i praktiken de fem nivåer som beskrivs ovan och säkerställer att de mest kritiskt sjuka patienterna alltid vårdas först.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online