Arbetslagen i Folkrepubliken Kina (Zhonghua Renmin Gongheguo Laodong Fa) trädde i kraft den 1 januari 1995 och utgör grunden för lagstiftningen kring arbetsmarknaden i landet. Lagen reglerar relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare samt fastställer de grundläggande rättigheter och skyldigheter som gäller på arbetsplatsen.
Även om lokala myndigheter har möjlighet att införa åtgärder som är specifika för sin region, betraktas alla sådana åtgärder som ogiltiga om de strider mot den nationella arbetslagens övergripande bestämmelser.
Arbetstagare i Kina har enligt lag rätt att fritt välja yrke, få lika möjligheter till anställning och få betalt för det arbete de utför. De har även rätt att:
Kinesiska arbetsgivare är förbjudna att anställa personer under 16 års ålder. Arbetstagare mellan 16 och 18 år – s.k. unga vuxna arbetare – får inte anställas för fysiskt krävande eller farligt arbete.
Arbetslagen stipulerar dessutom att kvinnor som nyligen har fött barn ska ha rätt till minst 90 dagars föräldraledighet med bibehållen lön.
Enligt artikel 7 i arbetslagen har arbetstagare rätt att organisera sig i och delta i fackföreningar på sin arbetsplats. Fackföreningarna har i sin tur skyldighet att verka för sina medlemmars legitima intressen och rättigheter, bland annat genom att föra deras talan gentemot arbetsgivaren.
Arbetsgivare är skyldiga att upprätta ett skriftligt anställningsavtal som definierar relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Avtalet ska utformas utifrån principerna om frivillighet, jämlikhet och ömsesidigt samförstånd.
Ett typiskt anställningsavtal innehåller vanligtvis följande punkter:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online