En vårdgivare från ett icke-medicinskt hemvårdsföretag spelar en viktig roll i många människors vardag. Men det finns tydliga gränser för vad denne får och inte får göra i patientens hem. Här går vi igenom skillnaderna.
Vad en icke-medicinsk hemvårdare får göra
- Personlig omvårdnad: hjälp med bad, påklädning, personlig hygien och frisering.
- Mobilitetsstöd: assistans vid gång, förflyttningar mellan säng och stol samt hjälp med trappor.
- Måltider: laga mat, servera och vid behov hjälpa till under måltiden.
- Påminnelser om mediciner: hämta ut receptbelagda läkemedel och påminna patienten om att ta dem vid rätt tidpunkt.
- Transport: skjuts till läkarbesök, apotek och andra ärenden.
- Hushållsarbete: lätt städning, tvätt och enklare trädgårdsarbete.
- Sällskap: erbjuda känslomässigt stöd, samtal och social gemenskap som motverkar ensamhet.
Vad en icke-medicinsk hemvårdare inte får göra
- Ge medicinsk vård: exempelvis ge injektioner eller övervaka vitala tecken som blodtryck och puls.
- Utföra arbete som kräver legitimation: såsom sjukvårdsuppgifter eller socialt arbete som endast legitimerad personal får utföra.
- Tillhandahålla otillåtna tjänster: exempelvis administrera läkemedel utan tillstånd eller sköta patientens ekonomi och finanser.
- Försumma eller utnyttja patienten: hemvårdsföretag tar misshandel och vanvård på största allvar och tillåter aldrig sådant beteende gentemot sina klienter.
Kort sagt fokuserar en icke-medicinsk hemvårdare på vardagsstöd, trygghet och sällskap – medan all medicinsk behandling alltid ska hanteras av behörig hälso- och sjukvårdspersonal.
