Under en öppen hjärtoperation kopplas patienten ofta till en så kallad hjärt-lungmaskin, även kallad extrakorporeal cirkulation. Maskinen tar över hjärtats och lungornas arbete, vilket gör att kirurgerna kan operera på ett stillastående hjärta. Men vad händer egentligen med kroppen under denna tid – och kan man säga att patienten tillfälligt är "död"?
När operationen inleds stoppas hjärtat medvetet, vanligtvis med hjälp av en speciell lösning som ger ett tillfälligt hjärtstillestånd. Blodet leds då ut ur kroppen via slangar till maskinen, där det syresätts, får bort koldioxid och sedan pumpas tillbaka ut i blodbanan.
Det betyder att patienten varken andas själva eller har ett slagande hjärta under ingreppet. Trots detta fortsätter blodet att cirkulera, och alla vitala organ – inklusive hjärnan – försörjs fortlöpande med syrerikt blod.
Frågan låter dramatisk, men svaret är nej. Även om hjärtat står stilla och den spontana andningen upphör, betraktas patienten inte som död. Död definieras inom vården antingen som irreversibelt upphört hjärtfunktion eller som total hjärndöd. Under en hjärt-lungmaskin är båda dessa funktioner aktivt upprätthållna av maskinen.
Hjärnan fortsätter att fungera, cellerna får syre och näringsämnen, och kroppsprocesserna pågår i stort sett som vanligt – bara på ett annat sätt än normalt.
När kirurgerna är klara stängs maskinen gradvis av, hjärtat startas om – ibland med hjälp av elchocker – och lungorna återtar sin funktion. Patienten återgår till normal cirkulation, och kroppen behöver i de flesta fall bara kort tid för att återställa balansen.
Trots att hjärtat står stilla och maskinen tar över kroppens viktigaste funktioner är patienten varken kliniskt eller juridiskt död under en hjärt-lungoperation. Tekniken är snarare ett bevis på hur långt modern medicin har kommit – den håller människor vid liv under de mest kritiska ögonblicken av en operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online