En hjärtvårdsavdelning inom ett sjukhus är särskilt utrustad för att behandla patienter med allvarliga hjärtsjukdomar. Det finns två typer av hjärtvårdsavdelningar: den intensiva hjärtvårdsavdelningen och den intermediära hjärtvårdsavdelningen. Även om inga enhetliga internationella standarder för hjärtvårdsavdelningar hade fastställts fram till 2010, publicerade Heart Journal rekommendationer från European Society of Cardiology:s (ESC) arbetsgrupp för akut hjärtvård gällande struktur, funktion och organisation av moderna intensiva och intermediära hjärtvårdsavdelningar.
ESC:s arbetsgrupp för akut hjärtvård rekommenderar att patienter med allvarliga hjärtsjukdomar vårdas på den intensiva hjärtvårdsavdelningen i två till fyra dagar. Gruppen rekommenderar även att patienten överförs till en intermediär hjärtvårdsavdelning eller en allmän avdelning så snart tillståndet är stabilt. Avdelningen bör vara utrustad med enkel EKG-övervakning och bemannas av kardiologisk personal. Därifrån rekommenderar gruppen att patienten överförs till en rehabiliteringsanläggning utanför sjukhuset eller remitteras till en öppenvårdsenhet för hjärtrehabilitering.
För att säkerställa kvalitativ behandling och god omsorg rekommenderar ESC-gruppen att antalet sängar på den intensiva hjärtvårdsavdelningen anpassas efter sjukhusets upptagningsområde och arbetsbelastning. Den relativa arbetsbelastningen kan mätas mot antalet besök på sjukhusets akutmottagning. För varje 100 000 invånare bör ett sjukhus ha fyra till fem sängar inom intensiv hjärtvård; för varje 100 000 besök per år på akutmottagningen måste tio sängar finnas tillgängliga. Den intermediära hjärtvårdsavdelningen bör ha tre sängar för varje säng på den intensiva hjärtvårdsavdelningen.
ESC-gruppen anger att en intensiv hjärtvårdsavdelning idealiskt sett bör vara utrustad med en patientövervakningsenhet som innefattar en hjärtkateter för att övervaka hjärtfunktionen, minst två EKG-kanaler, en pulsoximeter för mätning av syremättnaden samt en icke-invasiv blodtrycksmätare. Minst hälften av sängarna bör dessutom ha fem EKG-kanaler, två extra hemodynamiska kanaler, icke-invasiv mätning av hjärtminutvolym, en monitor för slut-tidal koldioxid som mäter mängden utandad koldioxid, samt en termometer.
Gruppen rekommenderar att en sköterskestation finns tillgänglig för central övervakning och analys. Minst en EKG-avledning från varje patient samt respiratoriska och hemodynamiska data, det vill säga data om blodcirkulationen, måste visas på en central skärm kontinuerligt.
Fyra till sex volymetriska pumpar eller automatiska sprutor bör finnas per säng. En mekanisk respirator måste finnas per två sängar, och en intraaortisk ballongpump ska finnas tillgänglig för varje tre sängar. En hemodialysmaskin – som långsamt pumpar ut blod ur kroppen, avlägsnar avfallsprodukter och överskottsvätska och därefter pumpar tillbaka det renade blodet i cirkulationssystemet – bör finnas tillgänglig. En pacemakerdefibrillator måste finnas för varje tre sängar och en extern pacemaker för varje sex sängar. Tre till fyra enkammarspacemakers (VVI eller AAI) samt en dubbelkammarspacemaker (DDD) per sex till åtta sängar måste finnas tillgängliga. Avdelningen måste ha minst en mobil ekokardiografimaskin med en transesofageal sond (TEE) som mäter ljudvågorna som studsar mot hjärtat, samt en apparat för mätning av blodkoagulering. Ett kit för blodsockermätning måste finnas tillgängligt, och en röntgenenhet rekommenderas.
Enligt Annals of Cardiac Anaesthesia har många sjukhus ett så kallat "hjärtkommandocentrum" i sina akutmottagningar, utrustat med mycket av den utrustning som nämns ovan för att kunna hantera akuta hjärttillstånd. Detta är dock inte nödvändigt om hjärtvårdsavdelningen ligger nära akutmottagningen, helst med direkt tillgång för ambulanser.
Gruppen föreslår att sängarna på den intensiva hjärtvårdsavdelningen ska möjliggöra vertikal justering samt upp- och nedreglering av huvud- och benposition. Anslutningar för syre, vakuum och tryckluft måste finnas vid varje säng. Minst en av sängarna måste vara lämplig för patienter med aktiva smittsamma sjukdomar.
Minst en läkare bör finnas tillgänglig per tre till fyra patienter. Avdelningschefen bör vara specialistlegitimerad kardiolog med särskild utbildning inom akut hjärtvård, enligt ESC-gruppen.
Hjärtvårdsavdelningen bör utgöra en självständig avdelning inom sjukhuset. Arbetsgruppen rekommenderar ett separat rum för varje patient inom intensiv hjärtvård och högst tre patienter per rum på den intermediära avdelningen. Avdelningen bör ha minst ett enkelrum för att kunna isolera patienter med smittsamma infektioner. Ett separat ingreppsrum för intensivvård måste vara rymligt nog att rymma alla läkare och den omfattande utrustning som krävs vid behandling av komplicerade fall. Ytan bör vara minst 25 kvadratmeter och ha tvättbara väggar upp till två meters höjd. Den intensiva hjärtvårdsavdelningen bör idealiskt sett ligga nära akutmottagningen, den allmänna intensivvårdsavdelningen, kateteriseringslaboratoriet och operationssalarna.
Enligt en studie publicerad i Medical Care, nummer 2, är risken för död hos hjärtpatienter betydligt lägre om de läggs in direkt på en hjärtvårdsavdelning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online