Fattighusen (workhouses) under den viktorianska eran var beryktade för sina brutala förhållanden, och de människor som bodde där utsattes för en lång rad övergrepp och kränkningar.
Vardagen på fattighuset
- Hårt och farligt arbete: De intagna tvingades ofta arbeta långa timmar i farliga och ohygieniska miljöer. Arbetsuppgifterna var ofta fysiskt utmattande, som att krossa stenar eller arbeta i fabriker, mot liten eller ingen lön alls.
- Dålig och otillräcklig kost: Maten som serverades var ofta både magert och av sämre kvalitet. Många intagna fick nöja sig med gröt, bröd och vatten, och portionerna var ytterst små.
- Trångboddhet och ohygieniska boenden: De intagna fick ofta sova i stora sovsalar helt utan privatliv. Ofta härjade löss och andra skadedjur i lokalerna.
- Fysisk och verbal misshandel: Personalen slog eller skällde ut de intagna för även små överträdelser av husets regler.
- Separation från familjen: Många fattighus tillämpade principen att separera makar samt föräldrar och barn. Detta orsakade stort emotionellt lidande för de drabbade.
Allmänhetens upprördhet och krav på förändring
Förhållandena på de viktorianska fattighusen väckte stor offentlig oro. Många ansåg att fattighusen var grymma och omänskliga, och det växte fram starka krav på reformer för att förbättra villkoren för de intagna. Som svar på detta tryck antog regeringen flera lagar under 1800-talet som syftade till att förbättra förhållandena.
Viktiga lagstiftningar
- Poor Law Amendment Act 1834: Lagen inrättade Poor Law Commission (fattigvårdskommissionen), som fick ansvaret för att övervaka förvaltningen av fattighusen.
- Poor Law Amendment Act 1847: Lagen förbjöd att makar samt föräldrar och barn separerades inom fattighusen.
- Poor Law Amendment Act 1867: Lagen avskaffade det så kallade "workhouse test", som innebar att arbetsföra fattiga var tvungna att flytta in på ett fattighus för att få bistånd.
Reformernas begränsade effekt
Reformerna under slutet av 1800-talet förbättrade visserligen förhållandena på de viktorianska fattighusen, men de eliminerade inte alla problem. Fattighusen förblev trångbodda och ohygieniska, och kosten till de intagna var ofta fortfarande otillräcklig. Reformerna gjorde dock livet på fattighusen mer uthärdligt för de intagna och bidrog till att minska stigmat kring fattigdom i samhället.
