Vad betyder det att vara MRSA-bärare?

Vad är en MRSA-bärare?

En MRSA-bärare är en person som har bakterien Staphylococcus aureus – i sin antibiotikaresistenta form – på kroppen, vanligtvis i näsan, i halsen eller på huden, men som inte har någon aktiv infektion orsakad av bakterien. Bäraren mår alltså helt bra och uppvisar inga symtom, trots att bakterien finns i kroppen.

Vad står MRSA för?

MRSA är en förkortning av meticillinresistent Staphylococcus aureus, på svenska ofta kallad gula kokbakterier. Dessa bakterier har utvecklat motståndskraft mot flera vanliga typer av antibiotika, vilket gör infektioner de orsakar svårare att behandla än infektioner av vanliga gula stafylokocker.

Skillnaden mellan bärarskap och infektion

Det är viktigt att skilja på att bära på MRSA och att ha en MRSA-infektion:

Bärarskap: Bakterien finns på hud eller slemhinnor utan att ge några besvär. Många bärare vet inte ens att de har bakterien.
Aktiv infektion: Bakterien har trängt in i kroppen och orsakar exempelvis sårinfektion, hudinflammation, lunginflammation eller blodförgiftning, vilket kräver medicinsk behandling.

Hur upptäcks MRSA-bärarskap?

Bärarskap upptäcks oftast genom provtagning, där ett odlingprov tas från näsöppningar, svalget, huden eller befintliga sår. Testning görs ofta hos personer som nyligen vårdats utomlands, varit i kontakt med smittade eller tillhör riskgrupper inom sjukvården.

Vad innebär bärarskap i praktiken?

För den enskilda personen innebär bärarskap sällan något obehag, men inom vården kan extra försiktighetsåtgärder krävas för att förhindra smittspridning till andra patienter. Det kan handla om isolering under vårdvistelse, användning av skyddshandskar och förkläde samt noggrann handhygien.

I vissa fall erbjuds så kallad decolonisering, en behandling som syftar till att bli av med bakterierna. Den kombinerar oftast en antibakteriell nässalva med antibakteriell tvätt av kropp och hår under flera dagar.

Kan bärarskap gå över av sig självt?

Ja, många personer förlorar bakterierna spontant med tiden, särskilt utanför sjukhusmiljöer. Hur länge bärarskapet består varierar från individ till individ, och uppföljande prover brukar därför tas för att kontrollera om bakterierna försvunnit.