Det finns många olika sätt att klassificera omvårdnadsteorier. Ett vanligt sätt är att dela in dem i två breda kategorier:
Dessa teorier har ett brett och abstrakt omfång och försöker förklara hela området omvårdnad. Exempel på stora teorier är Dorothea Orems självomsorgsbristteori och Florence Nightingales miljöteori.
Dessa teorier är mer specifika och fokuserade än de stora teorierna och behandlar vanligtvis en särskild aspekt av omvårdnadspraktiken. Exempel är Imogene Kings måluppfyllelseteori och Jean Watsons teori om mänsklig omsorg.
Ett annat sätt att klassificera omvårdnadsteorier är att dela in dem i tre kategorier baserat på deras grad av abstraktion:
Dessa teorier är de mest abstrakta och allmänna och berör ofta omvårdnadens filosofiska grunder. Exempel är Watsons teori om mänsklig omsorg och teorin om transpersonlig omsorg.
Dessa teorier är mindre abstrakta än hög-nivåteorierna och fokuserar vanligtvis på relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Exempel är Roys anpassningsmodell och Neumans systemmodell.
Dessa teorier är de mest specifika och konkreta och rör ofta bestämda omvårdnadsinsatser eller tekniker. Exempel är omvårdnadsprocessen och de fem rättigheterna vid läkemedelsadministration.
Omvårdnadsteorier kan även klassificeras beroende på vilket syfte de fyller:
Dessa teorier beskriver det aktuella tillståndet inom omvårdnadspraktiken. Exempel är Nursing Minimum Data Set och Omaha-systemet.
Dessa teorier förutsäger vad som kommer att hända i en given omvårdnadssituation. Exempel är risktagandeteorin och teorin om planerat beteende.
Dessa teorier anger hur sjuksköterskor bör arbeta i praktiken. Exempel är omvårdnadsprocessen och standarder för professionell praktik.
Oavsett hur de klassificeras är omvårdnadsteorierna avgörande för att vägleda både omvårdnadspraktik och forskning. De erbjuder ett ramverk för att förstå de komplexa samspelet mellan sjuksköterskor, patienter och vårdmiljön.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online