Martha Rogers (1914–1994) conceptualiserade omvårdnad som en "vetenskap om enhetliga mänskliga varelser." Hennes teori hävdar:
- Enhetlig människa: Irreducerbar, odelbar energifält i kontinuerlig interaktion med miljön.
- Mönster: Identifierbar organisation av det mänskliga fältet; manifesteras som vågmönster.
- Pandimensionalitet: Icke-linjär domän utan rumsliga/temporära gränser.
- Principer: Resonans (kontinuerlig förändring), helicy (ökande diversitet), integralitet (gemensam process med miljön).
Inverkan på omvårdnad
- Fokus flyttades från sjukdomscentrerad till personcentrerad, holistisk vård.
- Betona hälsofrämjande, mönster och gemensam process över problemlösning.
- Påverkade kvalitativ forskning, omvårdnadsdiagnoser (NANDA) och holistiska praktikmodeller.
Kritik
- Abstrakt, svår att operationalisera i akutsjukvård.
- Saknar konkreta praktiska riktlinjer.
- Begränsad empirisk testbarhet.
Trots kritik utvidgade Rogers vision omvårdnadens omfattning mot humanistisk, energibaserad omsorg.
