Martha Rogers (1914–1994) var en amerikansk omvårdnadsteoretiker och forskare som definierade omvårdnad som "vetenskapen om den enhetliga människan". Enligt Rogers är människan en helhet som inte kan delas upp i separata delar. Omvårdnaden handlar därför om att förstå och främja varje persons unika livsmönster och beteenden. Hennes definition har haft ett stort inflytande på utvecklingen av holistisk vårdteori och praxis.
Rogers menade att människan är mer än summan av sina delar och därför alltid bör betraktas som en helhet. Hon betonade också att människan ständigt förändras och utvecklas i ett dynamiskt samspel med sin miljö. Omvårdnaden bör enligt Rogers fokusera på att främja hälsa och välbefinnande – inte enbart på att behandla sjukdom.
Rogers definition har varit banbrytande för utvecklingen av omvårdnadsteori och klinisk praktik. Den har bidragit till att flytta fokus från ett sjukdomscentrerat till ett personcentrerat förhållningssätt och uppmuntrar sjuksköterskor att se patienten som en hel människa, snarare än som en samling symtom.
Definitionen har dock även mött kritik för att vara för vag och abstrakt. Vissa bedömer att den är för otydlig för att vara direkt användbar i praktiken och att den saknar konkreta riktlinjer för hur vården ska utföras. Trots denna kritik har Rogers synsätt fått ett betydande genomslag inom professionen och fortsätter att inspirera både forskare och praktiker inom omvårdnaden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online