Respiratorn är det allra viktigaste hjälpmedlet som andningsterapeuter (RT) arbetar med, eftersom den bokstavligen håller patienter vid liv. I vardagen lägger de flesta terapeuter dock större delen av sin tid på arbetsuppgifter som kan framstå som mindre dramatiska, men som är avgörande för att förbättra eller bibehålla patienternas hälsa.
Listan på utrustning inom andningsterapin är lång och omfattar bland annat syrgastuber, tryckregulatorer och flödesmätare, liksom diagnostikverktyg och kalibreringsutrustning. I praktiken ägnas dock störst tid åt respiratorer, befuktare, nebulisatorer, apparater för intermittent positivtrycksandning (IPPB) och incentivespirometrar. Nedan följer en genomgång av de vanligaste enheterna och hur de används.
Detta är den vanligaste formen av mekanisk ventilation på sjukhus i USA. En volymcyklad respirator levererar en förinställd volym syrgasberikad luft till patienten vid varje andetag. Moderna respiratorer övervakar både den levererade och den utandade volymen per andetag och per minut (minutvolym). Avvikelser kan tyda på ett fysiologiskt problem eller en läcka i systemet. Många VCV-respiratorer kan dessutom växlas till tryckstyrt läge.
I detta läge levererar respiratorn ett förinställt tryck av syrgasberikad luft till patientens lungor med en bestämd flödeshastighet. På intensivvårdsavdelningen (IVA) ordineras sällan detta läge, utom vid akut andnödssyndrom hos vuxna (ARDS), där lungorna blivit mycket stela och är känsliga för lungskador vid överdriven ventilation. Vid trauma på akutmottagningen som kräver mekanisk ventilation använder andningsterapeuter ofta IPPB-apparater för att ge tryckcyklad ventilation tills patienten kan flyttas till IVA.
Dessa respiratorer används sällan utanför neonatalvården. TCV är idealiska för ömtåliga nyfödda eftersom de levererar en tidsbestämmd mängd syrgasberikad luft med given flödeshastighet. Det är särskilt användbart när patienten har en mycket hög andningsfrekvens, vilket är vanligt hos nödställda nyfödda.
Långtidsrespiratorer är försedda med befuktare som kopplas in i patientkretsen mellan respiratorns utlopp och slangarna. Eftersom endotrakealtuben (som går från mun eller näsa ner till huvudbronkerna strax ovanför lungorna) passerar förbi luftvägarnas slemhinna – som normalt fuktar den inandade luften för att skydda lungor och luftvägar – måste andningarna från respiratorn befuktas innan de når lungorna. Även patienter med näskanyler eller syrgasmasker kan ha nytta av befuktning, eftersom medicinsk syrgas inte innehåller någon vattenånga alls och kan orsaka uttorkning vid långvarig användning. Läkare ordinerar ibland befuktad rumsluft som terapi för patienter med överdriven slembildning, eftersom det hjälper till att lösgöra segt slem.
Nebulisatorer är de enheter som används oftast av andningsterapeuter, bortsett från de som arbetar inom neonatalvården. Apparaten levererar aerosoliserad medicin till patienter med olika lungsjukdomar och besvär. Patienten andas in läkemedlet genom ett munstycke – ungefär som att röka en pipa – eller via en löst sittande mask. Vanliga preparat är bronkdilaterare (läkemedel som vidgar luftvägarna), mukolytika (lösar upp slemmet så att det blir lättare att hosta upp) och antibiotika. Behandlingen verkar lokalt i lungorna och är därför säkrare än intravenösa läkemedel och snabbare än mediciner som sväljs.
Förutom att fungera som tillfälliga respiratorer i akutsituationer levererar IPPB-apparater samma läkemedel som nebulisatorer till svårt sjuka patienter som inte behöver mekanisk ventilation. Via ett munstycke som patienten håller själv, eller en vadderad och tät ventileringsmask som terapeuten håller mot ansiktet, pressar apparaten in luft med ett förinställt tryck och flöde i patientens lungor samtidigt som läkemedlet förångas och följer med ner i lungorna.
Incentivespirometri ordineras oftast av kirurger till sina postoperativa patienter. Enheten uppmuntrar patienten att ta mycket djupa, spontana andetag för att hämma tillväxten av bakterier i lungorna som annars kan leda till lunginflammation. Dessa bakterier är oftast anaeroba, det vill säga de lever i syrefria miljöer. Patienter som regelbundet håller dessa delar av lungorna uppblåsta löper därför betydligt lägre risk att drabbas.
Från livsuppehållande respiratorer till enkla men effektiva träningsverktyg som incentivespirometern täcker andningsterapeutens utrustning hela spektrat av respiratorisk vård. Genom rätt kombination av teknik, medicinering och andningsträning kan andningsterapi förbättra patientens andningsfunktion, förebygga komplikationer och påskynda återhämtningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online