CT-skannrar har använts i decennier för att få fram tydliga bilder av kroppens mjukdelar och inre organ. Många förknippar CT-undersökningar med huvudskador, men teknikerna används i lika hög grad inom kardiologin, lungmedicinen och onkologin. I takt med att tekniken utvecklats sedan 1970-talet har bildkvaliteten förbättrats och undersökningstiderna kortats dramatiskt.
Den konventionella CT-skannern var den första modellen som togs i kliniskt bruk på 1970-talet. Vid den tiden betraktades tekniken som revolutionerande, eftersom läkare för första gången fick tillgång till detaljerade tvärsnittsbilder av kroppens insida. Eftersom skannern byggdes innan trådlös teknik fanns, var stora kablar kopplade till ena änden av rotationsröret. För att undvika att kablarna trasslar ihop sig måste skannern roteras tillbaka i motsatt riktning efter varje varv, vilket gjorde undersökningarna betydligt längre än dagens standard.
Spiral-CT-skannrar, även kallade helikalskannrar, introducerades 1989 och förkortade undersökningstiden avsevärt. Detta möjliggjordes av att spiralskannern kan rotera kontinuerligt i samma riktning samtidigt som patienten förs genom skanningsringen. Den högre hastigheten gjorde det också möjligt att ta tunnare bildskikt av området som undersöks, vilket underlättar för läkaren att ställa en korrekt diagnos.
1998 lanserades nästa generations CT-skannrar: multislice-skannern, eller multiskiktskannern. Denna teknik gör det möjligt för läkare att fånga flera bildskikt under en enda rotation av röntgenröret, vilket ytterligare förkortar undersökningstiden jämfört med spiralskannern. Bildskikten är dessutom tunnare än vad som var möjligt med den tidigare tekniken. Multislice-tekniken lanserades 1998 men utvecklades och förfinades kontinuerligt fram till 2001.
Elektronstråleskannrar, även kallade ultrarapida CT-skannrar, bygger på en helt annan teknik än övriga CT-skannrar. En fokuserad elektronstråle genereras från ett elektrongevär, vilket eliminerar behovet av rörliga mekaniska delar och ger de snabbaste skanningstider som hittills uppnåtts. Tekniken användes från början främst för att avbilda organ som rör sig, exempelvis hjärtat och lungorna. Tack vare den höga hastigheten kan bilden "frysa" rörelsen, så att organet avbildas som en stillbild trots att det är i rörelse inne i patientens kropp.
Från de långsamma konventionella skannrarna på 1970-talet till dagens snabba elektronstråle- och multislice-system har CT-tekniken utvecklats enormt. Valet av skannertyp beror på vilken kroppsdel som ska undersökas, hur snabbt bilder behövs och hur detaljerade de måste vara för en säker diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online