Hospitaliströrelsen fortsätter att vara ett omdiskuterat inslag i USA:s föränderliga sjukvårdslandskap. Specialiteten växer snabbt, och hospitalister är allmänläkare som kan ägna mer tid åt utbildning av personal och administrativa sjukhusuppgifter än traditionella läkare. Samtidigt lämnar hospitalister aldrig sjukhuset och tar inte vid vårdansvaret efter att patienten skrivits ut.
Begreppet "hospitalist" myntades år 1996 av två läkare. Dr. Robert Wachter och Dr. Lee Goldman publicerade en artikel i New England Journal of Medicine där de presenterade den nya idén. Enligt Dr. Wachter bestod yrkeskåren av cirka 15 000 hospitalister år 2007, vilket gjorde den till en av landets snabbast växande medicinska specialiteter. Rörelsen bygger på tanken att läkare som helt ägnar sin tid och expertis åt sjukhuspatienter kan ge bättre slutenvård genom standardiserade rutiner.
Hospitalister är läkare som enbart ser patienter under tiden dessa vårdas på sjukhuset. De har ingen egen lista med fasta patienter som de följer över tid – i stället möter de ständigt nya patienter. Enligt Annals of Internal Medicine är hospitalister allmänläkare som uteslutande behandlar slutenvårdspatienter.
Öppenvårdsläkare vårdar patienter både inom och utanför sjukhuset. Det rör sig oftast om primärvårdsläkare inom allmänmedicin och invärtes medicin. Många öppenvårdsläkare känner sig hotade av hospitaliströrelsen och oroar sig för att bli trängda ut från sjukhusen. Det skulle innebära att de förlorar sina kliniska färdigheter inom slutenvård samt värdefulla pedagogiska möjligheter.
Många experter befarar att hospitaliströrelsen riskerar att bryta relationen mellan primärläkaren och patienten. Om hospitalisten inte kommunicerar med patientens ordinarie läkare under hela vårdtiden kan kvaliteten och kontinuiteten i behandlingen äventyras. Kommunikation mellan läkare är avgörande för patientens hälsa och trygghet. Enligt American Academy of Family Physicians menar rörelsens motståndare att vårdkedjan bryts när patientens primärläkare inte längre får behandla patienten på sjukhuset.
En tydlig fördel med hospitaliströrelsen är att läkare som tillbringar större delen av sin tid på sjukhuset blir mer tillgängliga för utbildningsändamål. De hinner utbilda personal och hantera administrativa uppgifter i högre grad än kollegor som delar sin tid mellan sjukhus och mottagning. Ökad tillgänglighet för medicinska konsultationer är ytterligare en styrka. Patienter som vårdas av hospitalister drar nytta av att behandlas av läkare som enbart arbetar med sjukhuspatienter, vilket leder till mer standardiserad och erfarenhetsbaserad vård. Dessutom kan dessa renodlade slutenvårdsläkare ofta ta lägre betalt av försäkringsgivare för samma tjänster som öppenvårdsläkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online