Intensivvårdsomvårdnad handlar om omvårdnad av svårt sjuka eller akut sjuka patienter. Svårt sjuka patienter är ofta instabila, eftersom deras tillstånd kan förändras plötsligt när som helst. Intensivvårdssköterskor arbetar på intensivvårdsavdelningar (IVA), hjärtövervakningsavdelningar, akutmottagningar samt uppföljnings- och progressionsavdelningar.
Patientföreträdarskap innebär att sköterskan agerar för patienten och i patientens bästa intresse. Intensivvårdssköterskor respekterar patientens värderingar, övertygelser och rättigheter. Att utbilda patienten och anhöriga så att de kan fatta informerade beslut om vården är ett tydligt exempel på patientföreträdarskap.
Intensivvårdssköterskor måste utföra komplexa fysiska undersökningar som en del av övervakningen av patientens tillstånd. Detta inkluderar bland annat auskultation av hjärtat, det vill säga lyssnande efter hjärtljud och blåsljud, samt palpation av buken.
Eftersom tillståndet hos svårt sjuka patienter snabbt kan förändras måste intensivvårdssköterskor alltid vara beredda att agera omedelbart. Det kräver mycket gedigna kunskaper om patofysiologin bakom komplexa sjukdomar samt de omvårdnadsåtgärder som vanligtvis hör till dem.
Kritisk och intensiv vård innebär användning av avancerade övervakningssystem. Sköterskor som arbetar med kritiskt sjuka patienter är utbildade inom telemetri – ett datoriserat övervakningssystem som kontinuerligt överför viktig information om patientens tillstånd, exempelvis hjärt- och lungaktivitet. Utifrån denna information kan sköterskorna fatta välgrundade medicinska bedömningar och beslut.
Inom intensivvårdsomvårdnaden finns flera specialiserade områden. Subspecialiseringarna baseras ofta på en specifik patientgrupp, exempelvis neonatal eller pediatrisk intensivvård. Medan båda inriktningarna fokuserar på vård av barn, vårder neonatala intensivvårdssköterskor kritiskt sjuka spädbarn från födseln upp till en månads ålder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online