Methicillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) är en stafylokockbakterie som har utvecklat resistens mot flera vanliga antibiotika. Infektionen drabbar oftast patienter som vårdas på sjukhus eller bor på långtidsvårdsinrättningar, där risken för smittspridning är störst. För att skydda både patienter och personal tillämpar därför sjukhusen särskilda rutiner och försiktighetsåtgärder.
MRSA kan infektera flera olika delar av kroppen, bland annat hud, mjuka vävnader och kroppsvätskor. Eftersom en MRSA-infektion inte kan fastställas enbart utifrån symtom krävs alltid laboratorieprov. Ett prov tas från det misstänkta infektionsstället och odlas för analys. Om odlingen visar MRSA sätter sjukhuset omedelbart in särskilda åtgärder för att förhindra att smittan sprids vidare inom vården.
Patienter som bär på eller har insjuknat i MRSA kan placeras i isolering. Uppmärkningsmärken och nödvändig skyddsutrustning placeras utanför rummets entré för att informera personal och besökare om infektionen. Både besökare och personal måste följa de isoleringsföreskrifter som gäller. Personalen informerar besökarna om vilka åtgärder som krävs och visar hur den personliga skyddsutrustningen ska användas på rätt sätt.
Vid vård av patienter med MRSA används två huvudsakliga former av isolering: kontaktisolering och respiratorisk isolering.
Kontaktisolering är den vanligaste formen vid MRSA. Den innebär att försiktighetsåtgärder krävs när det finns risk för direktkontakt med det infekterade området eller med kroppsvätskor. Patienter med MRSA i sår, blod, urin eller på huden kan placeras i kontaktisolering. En patient i kontaktisolering kan ha rumskamrat – oftast en annan patient med samma typ av infektion, även om den sitter på en annan plats i kroppen.
Respiratorisk isolering är en strängare form och innebär normalt att patienten ligger ensam på rummet. När MRSA finns i sputum (upphostningar) sprids bakterien lätt genom luften via små droppar som frigörs när patienten hostar eller nyser. Dropparna kan landa på ytor i omgivningen, vilket innebär att extra försiktighetsåtgärder och fullständig skyddsutrustning krävs för dessa patienter.
Vid omhändertagande av patienter med infektion och isolering krävs viss utrustning. Den personliga skyddsutrustning som används inom smittskydd omfattar engångshandskar, skyddsrockar, munskydd, skyddsglasögon och skoskydd.
Vid kontaktisolering ska handskar alltid användas vid direkt patientkontakt. Om det finns risk för kontakt med det infekterade området kan även skyddsrock och skyddsglasögon behövas. Vid vård av patienter i respiratorisk isolering krävs handskar, skyddsrock, skyddsglasögon och munskydd för att förhindra smittspridning.
Skyddsutrustningen ska tas på innan personalen går in i patientrummet och tas av i dörröppningen vid utgång. Handhygien ska utföras både före och efter varje patientkontakt. Föremål som tandborstar, tidningar, papper och blommor i patientrummet ska kasseras och inte flyttas med om patienten transporteras eller skrivs ut. Alla återanvändningsbara föremål, exempelvis sänglinne, stetoskop och bestick, ska förvaras i separata behållare och desinficeras ordentligt innan de används igen.
MRSA är ett växande problem inom hälso- och sjukvården, men genom tydliga rutiner går smittan att kontrollera. Genom att följa isoleringsföreskrifterna och använda personlig skyddsutrustning på rätt sätt bidrar både personal och besökare till att förhindra att MRSA sprids på sjukhuset.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online