Hälso- och sjukvårdsadministration omfattar många olika funktioner och mål. I grunden handlar det om samordning, planering och ledning av vårdinrättningar. Delar man in området översiktligt kan hälso- och sjukvårdschefer kategoriseras i två huvudgrupper: specialister och generalister.
Specialisterna ansvarar för specifika avdelningar inom administrationen, exempelvis marknadsföring, personalfrågor, budgetering, redovisning, ekonomi och policyfrågor. Generalisterna är de som leder en hel vårdinrättning. Olika institutioner anlitar ofta dessa administrativa chefer för att utveckla och upprätthålla medicinska riktlinjer och arbetsrutiner.
En av de många rollerna inom hälso- och sjukvårdsadministrationen är sjukhemsadministratören. I denna roll planerar administratören verksamheten på sjukhemmet och hanterar alla delar av driften – medicinska frågor, ekonomi, personal samt tillsyn av vårdpersonalen. Vissa sjukhemsadministratörer arbetar dock i större företag och ansvarar där för samtliga medicinska tjänster, men vanligtvis arbetar dessa chefsroller på själva sjukhemmet. Kraven för denna karriär kan variera, men de flesta amerikanska delstater kräver en kandidatexamen i sjukhemsadministration samt en godkänd praktiktjänstgöring.
Läkare som behandlar skador och sjukdomar med botande åtgärder benämns allopatiska läkare. De kan arbeta både inom privat vård och på offentliga sjukhus, och deras arbetstider följer inte alltid ett regelbundet mönster. Även detta yrkesområde delas in i två grupper: specialister och allmänläkare. Specialiteterna omfattar många fält, bland annat kardiologi, gynekologi, neurologi, patologi, obstetrik, ortopedi, onkologi, geriatrik, dermatologi, urologi och kirurgi.
Aspiranter måste ha en medicinsk examen eller motsvarande behörighet i allopatisk medicin. Är du naturvetenskaplig student med sikte på antagning till en medicinsk högskola bör du ha läst följande kurser: ett års grundläggande kemi, ett års organisk kemi, ett års biologi och ett års fysik. Medicinska högskolor erbjuder normalt minst två års utbildning, varav ett år utgörs av praktik.
Kliniskt laboratoriearbete omfattar både kliniska teknologer och laboratorietekniker. Dessa yrkesutövare utför laborationer för att diagnostisera eller identifiera sjukdomar med hjälp av olika kliniska instrument som datorer, mikroskop och kemiska reagens. De analyserar blod- och urinprov och tar fram sjukdomsrapporter. De kliniska teknologerna verifierar analyserna och rapporterna som utförts av teknikerna, samt övervakar och ansvarar för laboratoriets kvalitetskontrollprogram.
Både kliniska teknologer och tekniker anställs inom olika delar av hälso- och sjukvården, exempelvis privata och offentliga sjukhus, läkemedelsföretag, forskningslaboratorier och universitet. Enligt Education-Portal.Com krävs en kandidatexamen inom ett område som medicinsk teknik eller någon av livsvetenskaperna för den som vill påbörja en karriär som klinisk tekniker.
Radiografer identifierar och diagnostiserar också patienters sjukdomar, men till skillnad från kliniska laboratorietekniker använder de tekniskt avancerad utrustning som magnetresonanstomografi (MR), ultraljudsapparater, röntgenapparater och positronemissionstomografi (PET). De assisterar ofta läkare vid komplicerade undersökningar.
Radiografer arbetar på kliniker, sjukhus, sjukhem, medicinska laboratorier samt inom den privata sektorn. Den som vill bli radiograf måste genomgå ett tvåårigt utbildningsprogram vid en skola eller ett sjukhus, och en gymnasieexamen eller motsvarande kunskaper är ett grundkrav för antagning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online