Sugreflexen finns hos alla däggdjur, även hos människans spädbarn. Många spädbarn och små barn suger på tummen för tröst och trygghet. Detta kan dock få negativa konsekvenser för tandutvecklingen, bland annat när det gäller bettet hos både mjölktänder och permanenta tänder.
Sugreflexen, ibland kallad sökreflexen, finns redan vid födseln och hjälper barnet att hitta föda. Spädbarn somnar ofta medan de suger på nappflaska, bröst eller napp. I takt med att barnet växer blir sugandet en källa till trygghet som dämpar oro och ger avslappning under hela dagen. Insikten att tummen kan användas för att upprepa denna lugnande rörelse är mycket vanlig bland små barn.
Vissa barn suger passivt på tummen, medan andra gör det mer aktivt och kraftfullt. Det är framför allt det kraftfulla sugandet och trycket från tummen inne i munnen som kan påverka tändernas placering – både mjölktänderna och de permanenta tänderna – samt förändra formen på gommen.
Långvarig tummsugning kan skapa ett mellanrum mellan överkäkens framtänder, ett tillstånd som kallas öppet frontbett (anterior open bite). När dessa tänder dessutom lutar utåt eller uppåt talar man om proklination och protrusion. Tummsugning kan också göra att överkäken, benet som ligger precis under näsan längs käkens framkant, förskjuts framåt. Detta gör att överkäken sticker ut och kan förändra överläppens utseende. Kindtänderna kan dessutom förskjutas på grund av den onormala tandplaceringen, vilket påverkar hur tänderna möts vid bett. I extrema fall behöver kindtänderna tas bort.
När tummsugningen upphör rättar sig ofta lätt förskjutna tänder av sig själva. Om mjölktänderna inte korrigeras på egen hand kan de antingen tas bort eller lämnas orörda, eftersom de snart faller ut och gör plats för de permanenta tänderna. Svåra fall av bettfel kräver dock tandställning, tandborttagning eller i vissa fall kirurgi för att korrigeras.
Ett barn som suger på tummen behöver inte tillrättavisas så fort beteendet börjar. I måttlig omfattning är tummsugning helt harmlöst. Eftersom många barn suger för att lugna ner sig kan det vara effektivt att identifiera och minska de stressfaktorer som utlöser beteendet. Blir tummsugningen ett långvarigt problem som orsakar förändringar i munnen kan aktiva metoder användas, till exempel att linda om tummen, dra en strumpa över armen eller be tandläkaren om en besk salva att applicera på tummen.
Om du är osäker på hur tummsugningen påverkar ditt barns tandutveckling, kontakta gärna en tandläkare för råd och regelbundna kontroller. Ju tidigare eventuella bettproblem upptäcks, desto enklare är de oftast att åtgärda.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online