En tandröntgencylinder, även kallad röntgenrörshuvud, är ett tätt förslutet hölje av tung metall som inrymmer röntgenröret som används för att fotografera patienters tänder. Rörhuvudet producerar den stråle som passerar genom patienten och når röntgenfilmen i munnen för att skapa en bild.
Tandröntgen är ovärderlig inom tandvården eftersom den gör det möjligt för tandläkaren att upptäcka tillstånd som inte är synliga vid en vanlig klinisk undersökning – exempelvis karies mellan tänderna, tandrotsinfektioner eller problem med käkbenet. Röntgenrörshuvudet utgör en av huvudkomponenterna i en tandröntgenapparat, tillsammans med en förlängningsarm och en kontrollpanel.
Inuti ett tandröntgenrörshuvud finns ett skydd av aluminium eller blyglas som kallas rörhuvudtätningen. Detta skydd släpper ut röntgenstrålarna ur rörhuvudet och fungerar samtidigt som ett filter för strålen.
Rörhuvudet rymmer också hjärtat i röntgensystemet – själva röntgenröret. Dessutom ingår en transformator, en anordning som omvandlar spänningen på den inkommande elströmmen, samt aluminiskivor som filtrerar bort de långvåriga röntgenstrålar som inte kan tränga igenom vävnad. Dessa aluminiskivor är ungefär 0,5 mm tjocka.
En blykolimator – en blyplatta med ett hål i mitten – sitter direkt över öppningen i metallhöljet där strålarna lämnar apparaten. Kolimatorn begränsar röntgenstrålens storlek och minskar därmed patientens exponering för onödig strålning.
Rörhuvudet innehåller även isolerande oljor som omger röntgenröret och transformatorerna. Dessa oljor förhindrar överhettning genom att absorbera den värme som uppstår när röntgenstrålar produceras.
Oljan absorberar faktiskt cirka 99 procent av alla röntgenstrålar som genereras i röntgenröret. Endast återstående en procent lämnar rörhuvudet som en riktad stråle mot patienten.
Ett hölje av blyglas utgör en del av röntgenröret, som i sig är ett glasvakuumrör där all luft avlägsnats. Detta rör är ungefär 15 cm långt och cirka 2,5 cm i diameter. Blyglashöljet hindrar röntgenstrålar från att spridas i alla riktningar.
En del av det blybelagda glaset styr strålen mot aluminiskivorna, blykolimatorn och ytterligare en komponent i rörhuvudet som kallas positioneringsindikerande anordning (PID). PID:n är en cylinder med blyfoder som sträcker sig från öppningen i rörhuvudets metallkropp och siktar samt formar röntgenstrålen.
Katoden, den negativa elektroden i röntgenröret, består av en wolframtrådsfilament i en koppformad hållare. Katoden levererar de elektroner som krävs för att generera röntgenstrålar.
När tandradiografen trycker på exponeringsknappen på röntgenapparaten accelereras elektronerna från katoden mot den positiva anoden.
Anoden, den positiva elektroden i röntgenröret, har en papperstunn wolframplatta som är inbäddad i en massiv kopparstång. Anodens uppgift är att omvandla elektronerna från katoden till röntgenfotoner.
Kopparstången leder bort värmen från wolframplattan, som fungerar som målyta, och förhindrar därmed slitage. Vid detta skede passerar röntgenstrålarna genom ett oblyat glasfönster, rörhuvudtätningen, aluminiskivorna och blykolimatorn innan de lämnar apparaten via PID:n och riktas mot patientens tänder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online