Tandamalgam – ofta kallad silverfyllning – har använts för att reparera och återställa tänder sedan början av 1830-talet. Materialet är en legering av silver, tenn, koppar, zink och andra metalliska beståndsdelar, där kvicksilver utgör ungefär hälften. Amalgam har länge varit populärt eftersom det är billigt, lättarbetat och mycket slitstarkt.
I takt med att tandfärgade plastfyllningar och andra moderna material blivit alltmer tillgängliga – material som dessutom ger ett bättre estetiskt resultat i munnen – har användningen av amalgam successivt minskat världen över. I Sverige är amalgam sedan 2009 i princip förbjudet inom tandvården.
Amalgamets innehåll av metalliskt kvicksilver bidrar till att göra materialet hårt och långvarigt. När kvicksilvret binds kemiskt till de andra metallerna bildas en stabil legering som inte frisätter nämnvärda mängder kvicksilver och som därmed inte anses utgöra någon hälsorisk.
Amalgam har bedömts som säkert av forskare och hälsovårdsmyndigheter i USA och världen över, bland annat av National Institutes of Health, U.S. Public Health Service, Centers for Disease Control and Prevention (CDC), Food and Drug Administration (FDA) samt Världshälsoorganisationen (WHO).
I studier och vetenskapliga översikter från 1997 och framåt har forskare och tandvårdsexperter inte kunnat påvisa något samband mellan kvicksilver i tandfyllningar och ökad risk för sjukdomar som Alzheimers sjukdom eller multipel skleros hos vuxna, eller för utvecklingsstörningar hos barn.
Trots detta har många patienter genom åren bett sina tandläkare om att få byta ut sina amalgamfyllningar mot alternativ av andra material – oftast av oro snarare än av medicinska skäl.
Förutom hos den mycket lilla grupp av befolkningen – cirka 1 procent – som faktiskt är allergisk mot amalgam, har ingen allergi eller några negativa hälsoeffekter kunnat bevisas. Att ta bort en befintlig fyllning enbart för att ersätta den med ett annat material kan försvaga tanden och äventyra dess livskraft, eftersom varje ingrepp i tandsubstansen innebär en risk.
Visserligen kan nyare material ge ett mer tilltalande utseende, men många av dem är både dyrare och mindre hållbara än amalgam. Ett utbyte av fyllning bör därför alltid ske efter samråd med tandläkaren och av medicinskt motiverade skäl – inte enbart av estetiska eller ogrundade hälsoskäl.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online