Vaxförlusttekniken (även känd under sitt italienska namn cire perdue) har sina rötter långt tillbaka i forntiden och tros ha uppstått i Kina eller Egypten. Med metoden skapades figurer och föremål i guld redan för tusentals år sedan. År 1907 tog tekniken ett stort kliv framåt när William H. Taggart konstruerade en centrifugalgjutningsmaskin, vilket möjliggjorde precisionsgjutning inom tandvården. Även om Taggart patenterade sin idé byggd på vaxförlusttekniken, förlorade han senare patentet när det framkom att en annan tandläkare hade publicerat en skrift om samma princip redan cirka 25 år tidigare.
Innan en gjutning kan göras borrars all eventuell karies bort och tanden prepareras så att den är redo att bära en krona. Därefter tar tandläkaren ett avtryck som skickas till det tandtekniska laboratoriet.
På laboratoriet används avtrycket för att framställa en exakt modell av den preparerade tanden och dess intilliggande tänder. Detta görs genom att fylla avtrycket med fint tandgips, så kallad dentalsten. Modellen av tanden som ska förses med en krona kallas för en die. Dien överdras med vax, och vaxmassan bearbetas sedan noggrant till formen av en tand som passar perfekt ihop med grannarna.
En gjutkanal (sprue) – en liten, klubbformad vaxpinne – fästas vid den skulpterade vaxkronan. Kanalen riktas nedåt mot gjutringens lock. Den ihåliga delen av spruen fungerar som ett reservoar för guldet och hjälper till att jämna ut trycket, så att det flytande guldet strömmar jämnt in i gjutformen. Gjutringens lock placeras ovanpå gjutringen, som håller det gipsliknande investeringsmaterial som omger vaxmodellen.
När materialet har härdat tas gjutringens lock bort, vilket lämnar spruen utstickande från det hårda blocket. Blocket placeras därefter i en ugn. När vaxet smälter och rinner ut lämnas ett exakt avtryck kvar i formen – därav namnet vaxförlusttekniken. Detta tomma utrymme fylls sedan med smält guld via centrifugalgjutningsmaskinen, som pressar in metallet i alla fina detaljer.
Det fortfarande heta blocket doppas i vatten, vilket får det att spricka sönder. Det som återstår är den färdiga guldgjutningen av kronan med den fastsittande spruen. Spruen avlägsnas, guldkronan poleras noggrant och cementeras därefter fast i patientens mun över den preparerade tanden. Tandkronan är nu klar att användas.
Vaxförlusttekniken används fortfarande på många tandtekniska laboratorier världen över, särskilt vid tillverkning av guldkronor och metallramar för broar. Samtidigt har digitala metoder som CAD/CAM och 3D-printing alltmer börjat komplettera och delvis ersätta den traditionella processen – men grundprincipen från forntiden lever kvar i modern tandvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online