Den struktur som ökar ytan i vår tunntarm kallas villi (tarmtötar). Det är små, fingerliknande utskott som täcker tunntarmens insida och ger slemhinnan ett slags sammetsexemplar. Varje tarmtott är cirka 0,5–1 millimeter lång och täcks i sin tur av ännu mindre utskott som kallas mikrovilli. Tillsammans bildar dessa en så kallad borstbräm, vilket gör att tarmens absorberande yta förstärks med flera hundra gånger jämfört med en jämn yta.
Tack vare kombinationen av tarmveck, villi och mikrovilli uppgår den totala funktionella ytan i tunntarmen till omkring 30 kvadratmeter – ungefär som en halv badmintonbana.
Villi och mikrovilli har främst till uppgift att maximera tunntarmens yta, vilket är avgörande för att kunna ta upp näring från den smälta maten. Den stora ytan skapar maximal kontakt mellan tarmslemhinnan och näringsämnena, vilket gör upptaget av vitaminer, mineraler, sockerarter, aminosyror och fetter både snabbt och effektivt.
Tarmvilli bidrar också direkt till matsmältningen. Cellerna på deras yta producerar enzymer som bryter ner kolhydrater, proteiner och fetter till mindre molekyler som lättare kan tas upp av kroppen. Enzymerna frisätts till tarmlumens ytskikt, där de kommer i direktkontakt med födopartiklarna under deras färd genom tarmen.
När näringsämnena väl har tagits upp måste de vidare ut i kroppen. Inuti varje tarmtott finns ett nätverk av blodkärl samt en lymfkärlsstruktur som kallas lakté. Blodkärlen transporterar bland annat glukos och aminosyror, medan laktén tar hand om fetter och fettlösliga vitaminer – vilket säkerställer att allt når fram dit det behövs.
Villi och mikrovilli i tunntarmen spelar en helt avgörande roll för kroppens näringsförsörjning. Genom att dramatiskt öka den absorberande ytan gör de att näringsupptaget blir effektivt, att smältningen fullföljs ordentligt och att de upptagna ämnena snabbt transporteras ut till resten av kroppen. Utan dem skulle vi inte kunna tillgodogöra oss den näring vi behöver för att fungera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online