I renässans Europa (14:e–17:e århundraden) var rent linne en nexus av hygien, social signalering, mode och fromhet:
- Hygien: Linne underkläder (skjortor, skjortor) absorberade svett och oljor, skyddade huden och yttre kläder. Regelbunden tvätt minskade löss, flugor och hudinfektioner i en era utan modern sanering.
- Social status: Vitt, fint vävt linne krävde tjänare, het vatten, tvål och torkutrymme – lyxer för de rika. Suntuarier lagar reglerade ibland linnekvalitet efter rang.
- Mode: Synliga manschettor, krager och smockning visade omogna linne under siden, sammet eller brokad. Fläckigt linne förstörde ensemble.
- Religion: Vitt linne symboliserade doprenhet, prästlig dygd och sakramental renhet. Altarlinne, corporaler och surplisser underhölls noga.
Således var rent linne både en praktisk nödvändighet och en maktfull kulturell signifikant i renässansens dagliga liv.