Rotfyllning är den vanligaste behandlingen inom endodontin – den gren av tandvården som specialiserar sig på sjukdomar i tandpulpan och i vävnaderna som omger tänderna. Behandlingen inleds med att all sjuk och infekterad pulpa tas bort, varefter tandläkaren formar rotkanalen så att den kan fyllas och täthetsförslutas med ett biokompatibelt material. Själva fyllningssteget kallas inom tandvårdslitteraturen för obturation.
Gutta-percha är det material som traditionellt används som rotfyllnadsmaterial. Det är en gummiliknande substans som levereras i formade koner. När rotkanalen har formats för fyllning används gutta-perchakoner tillsammans med en pastaliknande tätningsmassa. Tandläkaren applicerar tätningsmedlet på konen innan den placeras i rotkanalen, vilket ger en tät och säker förslutning.
Enligt British Dental Journal ska en rotfyllning vara biokompatibel samt kunna täta rotkanalen och anpassa sig efter kanalens individuella konturer. Materialet ska dessutom inte påverkas av vävnadsvätskor och vara relativt lätt att ta bort vid behov. Det senare är särskilt viktigt om en ny rotfyllning blir nödvändig på grund av återinfektion. Gutta-percha uppfyller alla dessa krav, vilket gör det till ett utmärkt val som rotfyllnadsmaterial.
Huvudsyftet med en rotfyllning är att täta kanalen och förhindra att bakterier tränger in i systemet och orsakar en ny infektion. Fyllningen ska också hindra vävnadsvätskor, exempelvis patientens saliv, från att tränga in i rotkanalsystemet – något som annars skulle kunna ge näring åt kvarvarande mikroorganismer. För att behandlingen ska lyckas måste tandläkaren se till att rotkanalens ändar blir ordentligt förslutna. Tätningen sker med en gutta-perchapunkt som följs av cement.
Det finns flera tekniker för rotfyllning, men de två vanligaste bygger på att koner eller punkter av gutta-percha trycks in i kanalen. Dessa metoder kallas för kall kompaktering. British Dental Journal rekommenderar dock en teknik där gutta-perchan värms upp innan den förs in i rotkanalsystemet. En invändning mot denna metod är att den värmda gutta-perchan kan dra ihop sig när den svalnar, vilket i teorin kan påverka tätningsresultatet.
En studie från 2006 som jämförde olika rotfyllningstekniker med gutta-percha visade signifikanta resultat som gynnade de metoder där varm gutta-percha användes. Detta tyder på att värmebehandlade tekniker kan ge ett bättre och mer hållbart resultat än traditionell kall kompaktering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online