Rotkanalen är den naturliga håligheten i tandens dentin där tandpulpan finns – bestående av nerver, blodkärl och bindväv. Begreppet "rotfyllning" används dock ofta också om själva behandlingen, den endodontiska terapin, där dessa strukturer avlägsnas för att rädda tanden. Efter en rotfyllning återställs tanden i de flesta fall med en så kallad krona.
När pulpan avlägsnas förlorar tanden sin näring och blir skör och sårbar. En korrekt utförd krona är därför ett mycket förutsägbart och beprövat sätt att skydda och återställa tanden på lång sikt.
Kindtänder (molarer) utsätts för störst belastning vid tuggning, vilket gör dem extra benägna att spricka eller gå sönder. Av den anledningen placeras nästan alltid en krona på en kindtand efter genomförd rotfyllning.
Om det finns tillräckligt med frisk emalj kvar på tanden för att hålla ihop den kan en krona i vissa fall vara onödig. Det är dock din tandläkare som gör denna bedömning utifrån tandens skick.
Om det fortfarande finns tillräckligt med tandstruktur kvar efter rotfyllningen kan en uppbyggnad med stift och kärna användas. Stiftet är en tunn metallstav som förs in i tandroten, medan kärnan är den uppbyggnad runt stiftet som ersätter den förlorade tandvävnaden. Syftet är alltså att återskapa underlaget för kronan. I vissa fall görs endast en kärna utan stift.
Efter en rotfyllning kan även en enstaka inlay- eller onlay-restaurering i porslin användas. Detta är en relativt ny metod, men den betraktas inom vissa kliniker som den definitiva behandlingsformen.
Det är endast en tandläkare som kan avgöra vilken lösning som passar just din tand bäst. Boka därför gärna en kontroll efter din rotfyllning för att diskutera vilket återställningsalternativ som ger din tand bäst skydd och längst livslängd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online