
Tungrullning – förmågan att rulla upp sidorna av tungan i en U-form – betraktas traditionellt som en dominant genetisk egenskap. Det betyder att en person bara behöver en enda kopia av den dominanta allelen (R) för att kunna rulla tungan. Personer med genotypen rr kan däremot inte rulla tungan alls.
Hur stor är då sannolikheten att ett barn ärver denna egenskap? Det beror helt på föräldrarnas genotyper. Låt oss gå igenom de vanligaste scenarierna.
Om båda föräldrarna bär två kopior av den dominanta allelen kan de enbart vidareföra R till sina barn. Alla barn får därmed genotypen RR och kommer att kunna rulla tungan.
Sannolikhet: 100 % (1,0)
I detta fall saknar båda föräldrarna den dominanta allelen helt. De kan därför inte vidareföra den till sina barn, och samtliga barn blir icke-tungrullare med genotypen rr.
Sannolikhet: 0 % (0,0)
Här har varje barn 50 % chans att få den dominanta allelen R från den tungrullande föräldern och 50 % chans att få den recessiva allelen r. Resultatet blir att hälften av barnen förväntas kunna rulla tungan, medan den andra hälften inte kan det.
Sannolikhet: 50 % (0,5)
När båda föräldrarna bär en dominant och en recessiv allele blir utfallet mer blandat: 25 % av barnen blir homozygota tungrullare (RR), 50 % blir heterozygota tungrullare (Rr) och 25 % blir icke-tungrullare (rr). Totalt sett får 75 % av barnen förmågan att rulla tungan.
Sannolikhet: 75 % (0,75)
Sannolikheten att ett barn ärver tungrullningsgenen styrs alltså av föräldrarnas genotyper. Har en eller båda föräldrarna den dominanta allelen ökar chansen betydligt – från 50 % upp till hela 100 %. Det är värt att notera att modern forskning visar att tungrullning troligen påverkas av flera gener och inte följer den enkla Mendelska arvsgången helt, men den klassiska modellen ger en god grundförståelse för hur egenskapen ärvs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online