
När en bebis får tänder är det vanligt att dreglandet ökar kraftigt. Detta är en helt naturlig del av utvecklingen och beror på flera olika faktorer som hänger samman med tandframbrottet. Här går vi igenom de vanligaste orsakerna – och vad du som förälder kan göra för att hjälpa din bebis.
Under tandperioden ökar blodflödet till tandköttet och den omgivande vävnaden, vilket stimulerar spottkörtlarna att producera mer saliv. Det salivöverflöd som uppstår rinner lätt ut ur munnen, vilket leder till dreglande.
Tandframbrott kan göra tandköttet ömt och svullet, vilket gör det svårare för bebisen att kontrollera salivflödet i munnen. Detta bidrar ytterligare till det ökade dreglandet.
Tandperioden kan även störa den normala sväljreflexen, vilket gör det svårare för bebisen att svälja saliven effektivt. Som ett resultat kan saliv ofrivilligt rinna ur munnen.
Som en del av tandprocessen utforskar bebisar ofta sin mun och sitt tandkött med tungan, fingrarna och olika föremål. Denna muntliga utforskning stimulerar salivproduktionen och leder till mer dreglande.
Bebisar tuggar ofta på tuggleksaker eller andra föremål för att lindra obehaget vid tandframbrott. Även detta ökar salivproduktionen och därmed mängden saliv som rinner ur munnen.
Dreglande är en vanlig och normal del av tandprocessen och brukar avta när tänderna har brutit fram helt. Som förälder kan du underlätta för ditt barn genom att:
Om dreglandet verkar ovanligt kraftigt eller åtföljs av utslag eller irritation runt munnen kan det vara klokt att kontakta BVC för råd och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online