Protesbasresinets fem stadier – från sandigt till hårt

Protesbasresin, alltså bindningskomponenten som fäster de konstgjorda tänderna vid protesens bas, består av två delar: en vätska (monomer) och ett pulver (polymer). Komponenterna blandas i förhållandet 3:1 efter volym, vilket ger pulvret rätt konsistens med minimal krympning. Hur lång tid varje blandningens fem stadier tar påverkas i hög grad av rumstemtemperaturen.

1. Sandigt/fuktigt stadium

Det första stadiet av polymer–monomerblandningen kallas det sandiga eller fuktiga stadiet. Här är blandningen grumlig, grynig och grov, men dess grundstruktur har ännu inte förändrats. När polymerpulvret och monomervätskan kombineras omvandlas blandningen gradvis till en flytande massa.

2. Kladdigt/trådigt stadium

I det kladdiga stadiet blir den flytande blandningen trådig i takt med att polymerkedjorna vecklar ut sig och viskositeten ökar. Resinet fastnar nu lätt på alla ytor den kommer i kontakt med, och dess trådiga sammansättning gör att det går lätt att dra isär eller bryta.

3. Degstadiet

Nästa fas är degstadiet, som ibland även kallas gelstadiet. Blandningen har då blivit en formbar deg eller kitt som inte klibbar och som har exakt rätt konsistens för packning – det vill säga när materialet placeras i formen eller flaskan. Detta stadium varar vanligtvis i fem till tio minuter. Även om det färdiga resinet inte är giftigt måste den som arbetar med materialet använda handskar, eftersom monomeren annars kan tas upp i blodströmmen genom huden.

4. Elastiskt/gummiaktigt stadium

När monomern fortsätter att avdunsta blir massan alltmer elastisk och gummiaktig. Den återfjädrande egenskapen – att massan drar ihop sig igen efter att ha sträckts eller komprimerats – gör att detta stadium är olämpligt för formning.

5. Fast/segstadium

Det sista stadiet är det sega eller hårda stadiet. Vid det här laget har större delen av monomern avdunstat och materialet har blivit ett torrt, poröst fast material som motstår alla mekaniska förändringar. Det hårda stadiet nås under härdningsprocessen, polymeriseringen, som normalt sker med hjälp av en av tre uppvärmningsmetoder:

• Långsam härdning: ett lugnt vattenbad på cirka 74 °C i åtta timmar, ofta över natten.
• Snabb härdning: protesen doppas i ett 74-gradigt vattenbad i två timmar, varefter temperaturen höjs till 100 °C i en timme.
• Mikrovågsugn: en metod som tagits i bruk de senaste åren. Resinet måste då vara specialframtaget för ändamålet och placeras i flaskor av icke-metalliskt material.

Oavsett metod är det ytterst viktigt att allt kvarvarande monomer avlägsnas från protesen efter polymeriseringen, eftersom rester av monomern kan irritera slemhinnorna i munhålan.