Tandimplantat innebär att en eller flera artificiella tänder placeras i käken för att fylla ett tomrum i bettet. De kan användas för att ersätta en eller två saknade tänder, men fungerar även som förankring för kronor, broar och proteser när många eller samtliga tänder behöver bytas ut. I samband med tandimplantat spelar både tillfälligt och permanent cement en viktig roll.
De olika formerna av tandimplantat kräver att permanent respektive tillfälligt cement används på olika sätt. Ett tandimplantat kan syfta på en enskild protetisk tand som sätts in för att fylla gapet efter en förlorad tand. Tandcement används även för kronor och fasader (så kallade veneers), som läggs på den naturliga tanden för att öka dess storlek eller ändra dess form och färg. Broar och helproteser är två andra typer av tandimplantat som omfattar flera tänder och vanligtvis kräver ett lim för en bekväm och säker passform.
Både tillfälligt och permanent cement används för att fästa yttre konstruktioner – exempelvis implantattänder, kronor, broar eller proteser – mot de naturliga tänderna. Vid broar och proteser väljs ofta en ankartand som limmet fästs mot, så att patienten slipper få alla tänder cementerade. Skaletandimplantat cementeras däremot sällan till de naturliga tänderna; istället förankras de genom att borras direkt in i käkbenet, där de blir en permanent del av käken.
Tandläkare och parodontologer kan välja att använda tillfälligt cement för att fixera ett tandimplantat på plats under några dagar. Det ger patienten möjlighet att prova känslan och funktionen hos den nya tanden innan den monteras permanent. Den initiala perioden med tillfälligt cement gör det också möjligt för tandläkaren att göra justeringar av själva implantatet eller dess position innan protesen fästs slutgiltigt.
Tillfälligt cement kan hålla ett tandimplantat på plats allt från några timmar upp till flera veckor, beroende på behov. Permanent cement används för att fixera tandimplantat – särskilt kronor, veneers och broar – i munnen på lång sikt. Permanent cement behöver endast appliceras en gång, och ingreppet utförs alltid av en tandläkare på kliniken, aldrig av patienten hemma. Med tiden kan dock permanent cement slitas ned, vilket kan göra att implantatet lossnar eller faller av och behöver återsättas.
Permanent cement kan användas för att fästa tandimplantat eller partiella implantat på naturliga tänder som är skadade eller avflisade, vilket gör det till ett flexibelt verktyg i tandläkarens arbete. Tillfälligt cement är också ett praktiskt hjälpmedel för patienter – det kan exempelvis användas för att tillfälligt återfästa ett permanent implantat som lossnat, tills patienten hinner boka tid för en professionell reparation.
Valet mellan tillfälligt och permanent cement görs alltid av tandläkaren utifrån patientens specifika situation. Tillfälligt cement passar för provperioder och akuta lösningar, medan permanent cement är standarden för långsiktiga resultat. Om ett implantat lossnar bör du alltid kontakta din tandläkare snarast möjligt – försök aldrig limma fast det själv med vanligt lim, eftersom det kan skada både implantatet och den naturliga tanden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online