Människan har normalt 33 ryggkotor: sju halskotor (cervikalkotor), tolv bröstkotor (thorakalkotor), fem ländkotor (lumbalkotor), fem korsbenskotor (sakralkotor) samt fyra svansbenkotor (coccygealkotor). Att ha en extra kota är en avvikelse från denna typiska struktur och kan bero på flera olika orsaker.
Vissa personer föds med en extra kota, så kallad övergångskota (transitionskota). Detta beror på genetiska variationer eller störningar under den embryonala utvecklingen. Övergångskotor kan uppstå på flera nivåer i ryggraden men är vanligast i övergången mellan ländrygg och korsben.
I vissa fall kan en extra kota hänga samman med spina bifida occulta, ett tillstånd där kotorna inte helt slutit sig runt ryggmärgen. Tillståndet ger oftast inga symtom och upptäcks ofta slumpmässigt vid röntgenundersökningar eller annan bilddiagnostik.
Scheuermanns sjukdom kännetecknas av en överdriven rundning (kyfos) av övre delen av ryggen. Detta kan leda till kilformade kotor som på röntgen eller andra undersökningar kan se ut som en extra kota, även om det egentligen inte rör sig om ett ytterligare ben.
Åldersrelaterade degenerativa förändringar i ryggraden, exempelvis artros, kan göra att kotorna hamnar felaktigt i förhållande till varandra eller komprimeras. Detta kan ge intryck av en extra kota på röntgenbilder eller vid andra undersökningar, trots att ingen faktisk extra kotbyggnad finns.
Om du har fått veta att du har en extra kota, eller om du upplever ovanliga symtom från ryggraden som smärta, domningar eller nedsatt funktion, är det viktigt att kontakta vården. En läkare kan göra en korrekt utredning, ställa diagnos och rekommendera lämplig behandling eller uppföljning. I de flesta fall är en extra kota helt ofarlig och kräver ingen behandling alls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online