
Mynta (Mentha spp.) var en mångsidig, brett odlad ört på 1300-talets Europa och islamiska värld, värderad för sin smak, medicinska egenskaper och hushållsnytta.
| Kategori | Användning | Källor / Anmärkningar |
|---|---|---|
| Kulinariskt | Såser (grön sås till kött), sallader, grytor, smak till vinäger/honung | Forme of Cury (1390), Le Viandier; kombinerad med vinäger för "myntasås"-företrädare |
| Medicinskt | Matsmältningshjälp (karrminativ), huvudvärk, illamående, halsont, feber, "magen Behag" | Örtböcker (Macer Floridus, Circa Instans); Galensk humoralteori: het/torr, balanserar kall/fuktig |
| Munhygien | Tugga blad, gnida på tänder/tandkött, munskölj (myntainfuserat vin/vinäger) | Företrädare till tandkräm; bekämpar dålig andedräkt |
| Aromatisk / Hushåll | Ströört (golv), doftpåse, kistor, sängar; driv bort loppor, tussmållor, insekter | Polemynta (M. pulegium) särskilt använt mot loppor |
| Drycker | Myntate, juleper, cordialer, smakade viner | Klostertädgårdar levererade till infirmeriet och köket |
| Kosmetiskt | Trodde förbättra hy, dofta hår | |
| Rituellt / Symboliskt | Kyrkoströning (högtidsdagar), reningsriter, skydd mot "miasma" | Kopplad till Jungfru Maria i vissa folktraditioner |
Många användningsområden kvarstår idag: myntasås till lamm, myntate för matsmältning, mentol i munvård och insektsdriftande planteringar. 1300-talets örtkunskap bildade den empiriska basen för senare farmakopeer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online