Vagnhjulseffekten (engelska: wagon wheel effect), inom ortodontin även känd som "torque på torque"-effekten, beskriver hur krafter fördelas mellan tandrot och tandkrona när en bågtråd interagerar med bracketens spår. Effekten uppkommer eftersom en mesiodistalt vinklad tands bracketspår inte är parallellt med bågtråden i början av behandlingen.
När tänderna är helt i linjering ligger bracketens spår parallellt med bågtrådens linje – med undantag för eventuell mesiodistalvinkling. När bracketerna för första gången placeras på mesiodistalt vinklade tänder är därför spåraxeln inte längre parallell med tråden.
I detta läge kan spåret och tråden betraktas som två parallella linjer som kan föras i linje genom att en av dem roteras kring sin egen längdaxel. Används en kontinuerlig rund bågtråd kan den linje som tråden representerar endast roteras kring sin axel om själva bågen böjs lateralt.
När bågen böjs fungerar det segment av tråden som ligger i kontakt med bracketen som en rotationskomponent. Kraften verkar då främst på tandens rot, medan kronan lutas i motsatt riktning. Resultatet blir en så kallad kroppsrörelse (bodily movement) av tanden.
I takt med att linjeringen framskrider börjar bracketens spår successivt bli parallellt med bågtråden. Då krävs mindre böjning av bågen för att spår och tråd ska hamna i linje, och kraften från tråden riktas i ökande grad mot tandkronan istället.
Vagnhjulseffekten illustrerar alltså ett dynamiskt kraftförlopp: initialt verkar kraften huvudsakligen på roten och ger kroppsrörelse, men efter hand som tänderna ställs in i linjering överförs kraften mer och mer till kronan. En god förståelse för denna mekanism är avgörande för att kunna styra tandrörelser förutsägbart under fast ortodontisk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online